Jag vet inte riktigt hur jag ska knyta ihop det här, men jag skriver så får vi se.
Ovan ser du en notering från Röke församlings kyrkobok daterad 1 juli 1813. Vad som står är följande: "Den 1 juli sammanvigdes drängen Jöns Nilsson och pigan Bengta Petersdotter hemma i Värsjöhus..."
Ibland när andan faller på så sysslar jag med släktforskning. Jöns är min Mormors farfars far, och just denna notis har jag grunnat en del på. Jöns är nämligen 19 år vid vigseln och Bengta är 48 år. Exakta skälet till detta något udda giftermål vet jag ju inte, Jöns och Bengta var dräng och piga på att torp som brukades av en 56årig man som hette Nils Petersson. 4½ månader före Jöns och Bengtas vigsel dog nämnde Nils. Vad man kan se i handlingarna är att jöns och Bengta gifter sig och tar över torpet. Men varför?
Man kan naturligtvis tänka sig att Jöns och Bengta helt enkelt fattat tycke för varandra och så är det inte mer med det. Men troligare är att just denna notis speglar en fundamental skillnad mellan deras värld och liv och den värld och det liv som vi lever i idag.
Idag söker vi kärleken och flyttar ihop och isär tills vi kanske en dag hittar någon som vi verkligen vill leva med. Just detta "vill" är kanske essensen av den fundamentala skillnaden på våra liv. Hela vårt liv idag kretsar nog för de flesta i stor utsträckning kring vad vi vill och vi gör en massa val som vi hoppas leder dit vår vilja pekar.
Men låt mig fantisera kring Jöns och Bengta. Deras värld var fundamentalt skild från vår på ett annat sätt också. De hade väldigt begränsad tillgång till energi. Den energi man hade att tillgå i samhället vid denna tid var först och främst människans muskelkraft, ved och dragdjur, man nyttjade vatten- och vindkraft t ex till att mala säd och driva enkla "industrier". Stenkol och koks hade så smått börjat göra sitt intåg som energikälla vid t ex järnbearbetning, Ångmaskinen hade kommit till Sverige ett tiotal år tidigare men den användes vid ett fåtal industrier. Kanske användes koks för uppvärmning vid några stora gårdar och gods. För Jöns och Bengta fanns nog mest bara muskelkraft och ved eller torv att tillgå. Möjligen kan de ha haft en oxe som dragdjur, men troligen inte.
För de allra flesta människorna handlade livet om att hitta vägar att överleva, det där med kärlek och önskningar var sekundärt. Det var i denna världen Jöns och Bengta växte upp och levde sina liv.
Om Jöns vet jag att han var nr 2 av minst fem (varv en dog innan hon blev året) syskon + minst ett dödfött syskon. Jöns var äldste sonen på vad som förefaller vara ett mindre hemman eller arrendegård, men trots att han var äldste sonen är det i stället storasyster och hennes make som tar över hemmet. Säkert fick han tidigt under barnåren lära sig att ville man ha mat så måste man arbeta. Måhända hade han redan som ung tonåring påbörjat sin bana som dräng, vilket ofta innebar ca 12 timmars arbete 6 dagar i veckan för i stort sett bara kost och logi. Sedan kunde husbondfolket vara både bra och dåligt, alltifrån ren misshandel och utnyttjande till att man nästan var som barn i huset.
Om Bengta vet jag mindre, men vi kan låtsas att hon var född på torpet, och att hon sedan blev kvar som piga åt en äldre bror som tagit över brukandet av torpet, efter föräldrarnas bortgång.
Nu dör Bengtas bror och både Jöns och Bengta är omyndiga och ogifta så ingendera kan ta över torpet. Nu finns det 2 alternativ, endera så måste både Jöns och Bengtas ge sig på jakt efter nya dräng och pigtjänster (för Jöns finns måhända också möjligheten att flytta hem till föräldrarna och syskonen på en närliggande gård. men kanske har gården svårt att försörja ytterligare en vuxen man?). Det andra alternativet var att de gifte sig och därmed kunde ta över torpet och få sin försörjning från det.
Man sökte sin partner genom att se sig om efter ett passande "lanthushållerskeämne" respektive "torpar- eller bondeämne", eller rent ekonomiska ställningstagande, snarare än att söka kärlek, sedan lärde man sig förhoppningsvis att älska varandra.
Deras liv var förvisso enkelt, men det var inte enkelt att leva. Vardagen bestod av långa dagar med arbete för att odla sin magra torv, måhända hade de en ko eller två som skulle skötas, troligen fanns det några höns och möjligen någon gris. Utkomsten skulle tas omhand och förvaras för vintern, ved skulle anskaffas, redskap och byggnader skulle underhållas och därtill skulle troligen någon form av arrende erläggas för torpet. Och på söndagen vandrade man ca 17 km till kyrkan.
Av naturliga skäl blev Jöns och Bengtas äktenskap barnlöst, och delvis till följd av det otrygga livet dog Bengta av lungsot 6 år senare, och Jöns gifte om sig med en mera jämngammal kvinna som kom att bli min Mormors farfars mor. Till lycka för mig eftersom jag annars inte suttit här och skrivit detta, i alla fall inte i denna kropp och med denna genuppsättning.
Mina föräldrar utbildade sig också efter folkskolan dels gick mor lanthushållsskolan, och blev sedan "hemvårdarinna". Min far förväntades läsa men hade sin håg till lantbruket så det blev lantmannaskolan, innan han som 27åring tog över driften av gården som skulle komma att bli mitt hem. Till en början var gården också i stor utsträckning ett självhushåll, med hästar och dräng som arbetskraft. En ambulerande tröska lejdes in utifrån.
Efter hand övergick dock mitt hem mer och mer från självhushåll till en monetär ekonomi, med traktor, bil och fler och fler egna redskap, samt allt större och mer automatiserad djurhållning.
Själv förväntades jag visst hjälpa till med arbetet på gården men det var inte lika mycket krav som det varit då de själva var barn, skolan var däremot viktig. Jag hade dessutom lekkamrater som var arbetarbarn med helt andra behov och drömmar.
Världen var rejält förändrad, jag och mina kompisar hade "obegränsade" möjligheter ville vi så kunde vi kanske t o m bli astronauter och åka till månen som Armstrong och Aldrin gjorde när jag var 6 år. Kort sagt vi kunde åtminstone drömma om att välja fritt vilket liv vi ville ha, och i stället för att leta efter ett bra ämne till partner letade vi efter kärleken. Vi har fått valfrihet in absurdum, det är nästan så att det är en ångestframkallande upplevelse att välja mejeriprodukter i den mjölkdisk som numera blivit en avdelning större än var och en av de 5 speceriaffärer som fanns på min hemort när Neil och Buzz gick på månen.
Men den största förändringen och vad som gjort allt detta möjligt, var ändå att jag växte upp i ett monetärt samhälle med obegränsad tillgång till billig energi. Naturligtvis hade vi bil och när jag föddes hade arbetshästarna ersatts av två traktorer, korna mjölkades med elektrisk mjölkmaskin, och även om min mor konserverade en hel del av frukterna och grönsakerna från trädgården så hamnade allt mer i frysen. Huset värmdes med en oljepanna, maten tillagades på en elspis, och i början av 70talet lades en elektrisk utgödsling in i stallet och även drängen blev likt hästarna ett minne blott. Det första jag minns så kostade bensinen under 1 krona litern (bensinpriset 1970 i dagens penningvärde var 6,64 kr/l) vad elen kostade har jag ingen aning om men många ören var det inte....
Detta är vad som format mig. Trots att jag inte var så intresserad av att utbilda mig utan i stället har kroppsarbetat hela mitt liv, så är jag (likt alla andra västerlänningar) missbrukare av energi, valfrihet och önskningar, fast i ett monetärt ekorrhjul, med allt färre val som är hållbara.
Jag kan (eller kan åtminstone lära mig) att göra allt det som Jöns och Bengta gjorde för att överleva....
Tiden, orken och lusten räcker inte fullt ut till allt på en gång.
Nog är det bra att vi inte tvingas leva det liv som Jöns och Bengta levde, men priset är högt och nu (eller mycket snart) tvingas vi (eller våra barn och barnbarn) att betala. Nu skulle vi behöva leva mer som Jöns och Bengta men nu klarar vi det inte längre.
Jag har skalat ner för att försöka leva enklare, värmer huset, vattnet och lagar maten på vedspis. Meeen... min gamla vedspis är definitivt inte energieffektiv och veden skulle helst stå kvar i skogen och ta upp koldioxid. Sååå... ska jag investera i en kökspanna, ackumulatortank, luft-vattenvärmepump och solceller.... som ökar konsumtionen av jordartsmetaller, utsatt arbetskraft och kinesisk kolkraft. Ska solcellerna dessutom kunna användas även under strömavbrott så krävs en rejäl laddning batterier, med samma konsumtion som ovan. Dessutom kostar de en massa pengar som kräver att jag lönearbetar minst lika mycket som idag och har mindre ork att göra ngt hemma?
Bensinpriserna ja. Jag är ingen storkonsument av resande och har aldrig varit, jag har gjort 3 längre flygresor i mitt liv och anser mig därmed ha fyllt min kvot. Privat gör jag kanske 1 kortare inköpsresa i månaden, i gång i veckan kör jag till och från kören + någon social resa inom södra Sverige gör jag varje år. Veckohandlar gör jag med jobbebilen på vägen från jobbet. Jag har alltid varit siste ägaren till bilar, jag har en bil nu, men förmodligen blir det min sista. Att köpa en elbil kommer knappast att vara möjligt för mig, och bensinpriserna som av många skäl måste bli högre kommer inte heller att vara ett hållbart alternativ (vare sig av klimatskäl eller ekonomiskt) då det blir dags att säga farväl till denna bilen. Så vad gör jag då? Mitt hopp står till att bilen varar tills jag blir pensionär och att jag då kan göra de flesta resorna med cykel och kollektivtrafik (som rimligtvis kommer att ha byggts ut i framtiden).
Den självklara lösningen är att minska energiförbrukningen så mycket jag kan. Just nu gör jag av med ca 1300 kWh el per år. Men till det kommer ca 19000 kWh ved, det är inte hållbart. Jag har ett rum och kök uppvärmt på vintern, så där finns inte mycket att göra, täta dörrar och fönster samt förbättra isoleringen är både möjligt och önskvärt, men kräver så klart resurser.
