2017-12-30

Konsumera eller producera


När jag på 80-talet hade politisk information i skolorna brukade jag prata om hur orimligt det var att tro på en obegränsad tillväxt i en begränsad värld. När man som jag försöker att Leva ett Liv där jag så långt det är möjligt förösker att själv producera allt jag behöver och vill ha blir det ändå tydligare hur fel världen idag är på det.

Att bygga en "ekonomi" på konsumtion är helt absurt och väldigt destruktivt. Bara sättet som ordet ekonomi används på är Orwellskt nyspråk, ekonomi handlar om hushållning och därifrån och till dagens finnansiella agerande är det väldigt långt.

Jag förundras ofta över fenomenet reklam. När en telefonförsäljare ringer och försöker sälja något till mig brukar jag fråga hen hur de själva gör: "Om det är något du behöver eller vill ha, sätter du dig då och väntar på att någon ska ringa och erbjuda dig det?" (Där brukar  samtalet ta slut eftersom de ju inte är intreserade av något inellektuellt utbyte där hjärnan är involverad. Men om det hade fortsatt hade svaret så klart blivit något i stil med) "Nej jag söker så klart upp det jag behöver eller vill ha och införskaffar det om möjligt". Med andra ord: Försäljaren vill alltså att jag ska köpa något som jag vare sig behöver eller vill ha, och varför skulle jag göra det??? Likadant är det ju med all reklam som vi exponeras för, den vill att vi ska köpa något som vi vare sig behöver eller vill ha!

Hur kunde det bli såhär? och vad får det för effekter?

Jag vet inte om jag har korrekta svar på de frågorna, men en massa tankar har jag.

Det mest centrala hos allt liv är kanske näringssök. Vare sig det är en växt som med rötterna söker sig till vatten och näring eller om jag jobbar på ett kontor med ett mera intelektuellt arbete så är åtminstone en del av drivkraften att söka näring för vår överlevnad. Man kan ju hoppas att det inte är den enda drivkraften på kontoret. Men om jag jobbar på ett kontor, om jag jobbar på en fabrik och producerar en massa pryttlar, t o m om jag jobbar inom livsmedelssektorn, så är som regel focus på konsumtion, inte produktion. Vi vill att någon ska konsumera det vi producerar för annars har vi inget jobb - ingen lön - och kan inte införskaffa vår näring. Om jag hade producerat, låt oss säga potatis, för min egen eller mina grannars konsumtion då hade focus varit på att producera, men som det nu är så måste focus vara på att någon, vem som helst var som helst, ska konsumera potatisen. Men det är ju inte alls självklart... Folk kan ju köpa pasta från Italien, ris från Kina eller t o m potatis från Polen i stället.

Men om jag väljer att i stället för att köpa hel och halvfabrikat väljer att koka min riskrynsgröt, baka mitt bröd, panera min fisk etc. väljer jag dessutom att själv producera min mat, så långt det är möjligt. Då händer det en massa grejor:

För det första... jag vet exakt vad jag får i mig. Jag vet att maten inte är besprutad med något bekämpningsmedel, och att middagen inte innehåller en massa mystiska E-nummer.

För det andra... är det otroligt tillfredställande att gå ut i trädgården, skörda det jag odlat, tillaga middagen och sedan äta det.

För det tredje... när jag väljer att själv producera det jag behöver så hinner jag inte konsumera en massa saker som jag egentligen inte behöver. Därmed så slipper jag också en massa fritidsbekymmer. Vad är det för mening att köpa en färdigskuren sallad, djupfryst färdigmat och sedan sitta och fundera på hur man ska få tiden att gå.... och sedan slutligen fördriva tiden med att ytterligare konsumera något som i värsta fall inte är så mycket att ha.

För det fjärde... Jag blir oberoende och mindre sårbar, kommer det ett längre strömavbrott så har jag potatis i källaren och dessutom ett elverk som kan driva frysen och annat "livsviktigt". Jag har en vedspis där jag kan laga maten och skulle bankomaterna och betalkortsservrarna hackas så klarar jag mig säkert flera veckor på det som finns i ladorna.

För det femte.... eller kanske det viktigaste... att ta ansvar! Genom att själv producera det jag konsumerar så tar jag kontroll över mitt ekologiska fotavtryck. Jag kan välja att bespruta mina växter och ge mina djur antibiotika förebyggande (vilket jag naturligtvis inte gör), men då är det min trädgård jag förgiftar och inte en okänd åker på Borneo där det för något år sedan fanns en regnskog med orangutanger. Och det blir min rygg som värker behagligt efter dagens mödor i trädgården och inte någon svältfödd barnarbetare någonstans på andra sidan av moder Jord. Dessutom så slipper min mat att fraktas långa sträckor med koldioxidutsläpp som följd.



2017-12-21

Pilotprojekt


Ikväll infaller vintersolståndet och det är ett bra tillfälle att summera året som gått.

Snart har jag bott här i 1 år och 9 månader, det första sommarhalvåret låg fokus på en del renoveringar och att boa in mig. Dock kunde jag inte riktigt hålla mig från att odla lite, men det är först i år som odlandet kommit igång på alvar. Det har blivit ett år med många lärdomar.

Jag gick ut hårt och började tidigt förkultivera lite av varje, men våren blev kall med sista nattfrosten den 9e maj, mina plantor som stod i söderfönster utan extra ljus blev långa och rangliga. Förkultivering är inte rikgtigt min grej, men vissa saker kan vara värt besväret. Dit hör tidig sallad, tomater, kål, pumpa, squash och eventuellt gurka och purjo, och då bara 2-3 veckor (6 veckor för salladen och purjon ändå tidigare) innan jag är säker på att kunna plantera ut dem.

Hur som helst kom våren igång till sist och den 21 maj såg köksträdgården ut som på bilden ovan. Fjolårets ca 16m² hade blivit drygt 100m², sallads- och tomatbänkarna hade utökats och ett litet perennland hade kommit till. Runt köksträdgården och bänkarna har jag gjort en sarg med koppartejp som snigelbarriär.

På bilden syns stommen till kåltunneln som jag efter en del strul täckte med fiberduk för att skydda mot kålfjärilar. Tunneln visade sig vara väl låg och ordningen på plantorna kommer att bli smartare nästa år, eftersom jag bara kunde ta mig in (på ett smidigt sätt) från ena gaveln är det smart att ha låga, sena och korta kulturer närmast ingången inte som jag hade bryssel och grönkål att försöka ta mig igenom för att komma vidare in i tunneln. Jag ska dessutom ha en liten lucka mellan plantorna i mitten. In i tunneln måste jag kunna ta mig för även om koppartejpen funkar så fanns det snigelägg i jorden och sniglar måste plockas, ogräs behöver rensas och sen kommer ju skörden som också ska gå smidigt. Sedan är det ju det där med vad som ska prioriteras, kanske skippar jag Pak choi och senap (som jag ännu inte blivit färdig att tröska) till förmån för t ex kålrötter. Brysselkålen är också ett frågetecken eftersom den är så besvärlig att ansa. Jag har fått lära mig att broccoli inte ska odlas från billiga frön (enligt kollega) jag fick bara små ynkliga broccoli. Någon nämde rosenkål som kanske man skulle testa. Mina majrovor blev inget detta året, försöker igen nästa år.


Bland baljväxterna har jag lärt mig att så högväxande ärtor i dubbelrader på dubbelt radavstånd, så att de går att ogräsrensa, snigelplocka och skörda även när de blivit mer än fullvuxna. Jag ska ha färre sockerärtor och mer gröna ärtor, kanske även fler gula ärtor (det får visa sig när jag ser hur långt årets skörd varar). Bondbönor går bort, jag tycker helt enkelt inte om någon sorts bönor utom bryt- och vaxbönor (skärbönor funkar nog också) ens om de skördas och ätes färska.

Potatisen Funkade sådär i år. De växte i lättlera i nybrutet och ogödslat land, det blev en del larvangrepp och kanske inte världens bästa odlingsbädd. Dessutom behöver jag organisera bevattningen bättre, potatisen fick onödigt mycket vatten eftersom de fick spill från bevattnad nysådd, kanske blev därmed bladmögelangreppen onödigt omfattande. Trots den sena våren så satte jag en rad tidiga potatis under fiberduk den 23 april (två månader innan midsommar) men det blev inte mycket till midsommar ändå, försöker tidigare nästa år och kanske två rader. För övrigt så ska jag utöka radavståndet nästa år det blev svårt för att inte säga omöjligt att kupa och rensa ogräs när blasten bredde ut sig.

Också rotsakerna växte på samma nybrutna, ogödslade lättlera, med ändå sämre resultat. Måhända berodde det även på att den intilliggande tujahäcken konkurerade och eventuellt "bekämpade" konkurenter, dessutom innebara mitt arbete med snigelsargen att marken kanske var väl packad längs ena kanten. Här var ocks å radavståndet ett problem, i fortsättningen ska jag inte odla något tätare än 30 cm så jag enkelt kommer åt att hacka ogräs när tiden blir knapp. Jag satte på chans lite vitlöksklyftor i början av maj (aldeles för sent så klart) det blev inte heller mycket att hurra för. I höst har jag bättrat mig och satt vitlöken i början av november, det lär gå bättre. För övrigt finns det en hel del angrepp av morotsfluga i skörden.

Bladgrönsakerna funkade bra överlag, både pumpa, squash och dill blev mer än nog. Vad dillen beträffar blir det nog bara en rad nästa år. Gurkan funkade sådär (jag hade behövt mer) och likaså purjon som inte lyckades så bra med förkultiveringen. Här sådde jag också en rad solrosor (med utsäde från vinterns fågelfrön) varav ingen kom upp. Isberg är nog inget jag kommer att satsa på framöver, de blev ynkliga och roman- och plocksallad är mycket tacksammare. Spenaten skippar jag också, men mangold däremot är alltid tacksam.

I salladsbaren försökte jag så i omgångar för andra året, det går bra med de första omgångarna  men sen är näringen slut eftersom nysådd sallad behöver vattnas så mycket. Nästa år sår jag hela bänken på en gång och sedan får odlingen i trädgårdslandet ta över när den salladen är slut.

I växthuset funkade tomaterna utmärkt, dock behöver jag även där se över vattningen för också här blev det bladmögel mot slutet av säsongen. Jag köpte också en automatisk fönsteröppnare som funkade bra. I en nyanlaggd bänk bredvid funkade de höga tomaterna nästan lika bra som i växthuset, de små busktomaterna funkade däremot inget vidare. Om jag hinner så ska jag göra mer utomhusbänkar för tomater längs med uthusväggen till nästa vår, för skörden lär inte räcka till till alla de rätter som behöver tomatkross under året, eventuellt blir det i så fall lite paprika i växthuset.


I det nya perennlandet växte salvia, timjan och gräslök så det knakade, i frysen finns säkert årsbehovet av dessa. De växte faktiskt så bra att de behöver delas och varannan flyttas till våren. Oreganon och pepparroten kom igång så småningom, medan den anis och fänkål som jag sådde på chans från frön i köpta kryddpåsar inte kom upp. Den flyttade Svart-vinbärsbusken för en tynande tillvaro, trots omfattande beskärning, hoppas att det blir bättre nästa år. Hoppas gör jag också på den krusbärsbuske som jag fick framåt hösten.

Den stora frys jag köpte i våras är nu så gott som full med mat. Det finns några burkar av både smörgåsgurka, syltad pumpa och rödbetor, och i rotsakslagret finns ett antal lådor (visserligen oftast inte särskillt fulla) med rotsaker av olika slag. Sumeringen av mängden som behövs av olika grödor får vänta till våren då jag kanske vet bättre, sedan får jag justera odlingen utifrån det.

I övrigt har jag lärt mig att jag inte ska planera några renoveringsarbeten eller liknande större projekt under skördesässong. Tiden räcker inte till mer än att skörda och ta hand om grönsakerna. I år kommer jag också att gödsla med tång till potatis och bladgrönsaker (kålen kommer efter baljväxterna och jag hoppas att det räcker med den näring de samlat). Jag har också insett att turordningen i min växtföljd inte är den bästa, men det kommer att ta några år att rätta till eftersom framför allt potatis och kål inte bör odlas för ofta på samma yta.

Det har varit ett givande och lärorikt odlingsår på alla sätt och vis och jag är nöjd.






2017-12-17

Lyssna på kroppen


När man lever det livet som jag har valt att leva, där jag försöker att så långt det är möjligt fixa allt själv, då finns det alltid saker som väntar, grejor som man vill göra. Jag har, om man säger så, inga bekymmer med att få tiden att gå...

Men ibland måste jag bara ta det lugn och göra nästan ingenting. Jag tror att det är en förutsättning för att det ska fungera i det långa loppet, även om jag brinner för detta, att lyssna på kroppen när den säger nej.

Således har jag denna helgen bara gjort, det jag behöver. Visst jag har bakat bröd, lagat mat och tagit in ved, men det är sådant jag alltid gör, och inget som har varit "tungt". Därutöver hade jag några små måsten inför den kommande julhelgen. Men utöver det har jag bara gjort "ingenting" och sådant som jag bara kände för och längtade efter. Normalt sett hade de där vanliga sysslorna tagit typ halva helgen och sedan hade jag hugit ved, lagat den läckande varmvattenberedaren, byggt på vedskjulet, byggt en koklåda, grävt i trädgårdslandet, eller något annat sådant....

Men nej. Inte denna helgen...

Så skönt!


Smaka på dagen


Början på dagen... jag vaknar alltid tidigt, vare sig jag vill eller ej. Men nästan alltid så uppskattar jag den tidiga stilla morgonen, då jag pigg och vaken kan pyssla med vad jag vill i lugn och ro.

Vid den här tiden på året börjar dagen med att sätta fyr i spisen, idag var det ingen riktig brådska. Efter lördagens brödbak och innepyssel var det 16-17º inne, en helt dräglig temperatur.

Sedan jag fått fyr i spisen och kokt vatten till den första kaffekoppen i vattenkokaren (den enda gången under dagen som denna används) går jag ut och smakar på dagen. Den bästa stunden!

Med min kaffekopp sitter jag under himlen och andas, lyssnar, ser, känner och tar in dagen idag. Även om det inte är helt fritt från ljud- och ljusföroreningar så är det nästan tyst och mörkt. Här får jag veta hur dagen kommer att arta sig, jag hör de små ljuden från lövskogen i ryggen, prasslet från något löv, ibland är det något djur som smyger i lövtäcket, ibland är det vattendroppar eller kyla som rör löven. Är det barmark kan man faktiskt höra kylan när temperaturen kryper under noll. Ofta hörs en kattugla nära eller längre bort. De andra fåglarna har ännu inte vaknat. Jag lyssnar på vinden, eftersom jag har skog på 3 sidor så är det oftast ganska vindstilla även om det blåser ganska rejält i trädens toppar, vinden låter olika om den blåser i lövskog eller granskog. Idag är det helt stilla, hade gryningen varit närmare förestående hade jag kunnat se röken stiga rakt upp från skorstenen.

Idag gnistrar stjärnorna på himlen och det är riktigt mörkt. De dagar som molnen täcker himlen är det faktiskt ljusare eftersom ljusen från byn några kilometer bort lyser upp molnen. Men idag är det klart och jag betraktar himlen och försöker känna igen några stjärnor. Aldrig har jag sett så många stjärnfall som denna höst.

Kanske är detta det allra bästa med det liv jag valt här.

När jag på detta vis landat i Nuet går tankarna sakta till dagens göromål och dagen kan börja...


2017-12-16

Svartkålslassagne



Just nu äter jag så mycket jag tyar av det som fortfarande finns kvar i köksträdgården. Lite purjo, jordärtskockor, brysselkål och svartkål är vad som återstår om man bortser från några futtiga små mangoldsblad.

Nästan all mat med kål blir supergod. Idag blev det svartkålslassagne, jag bytte helt enkelt ut köttfärssåsen mot svartkål fräst tillsammans med lite lök. På slutet pressade jag i lite vitlök och kryddade med salt, peppar och riven muskot (muskot är alltid gott till gröna blad). Sedan la jag ihop lasagnen med mycket ost både i såsen och ovanpå, jag snålar aldrig med osten även om jag ju inte är självförsörjande med den. Men den dagen kommer kanske, jag gjorde min första ost när jag var 5 och "hjälpte" mor och farmor med ystningen... så erfarenhet finns... fast större chans är det att jag en dag blir självförsörjande med lassagneplattor.

2017-12-15

Julen nalkas


Julen nalkas... och då är det inte bara hjulen som snurrar hemma hos mig, utan även senapskulan.

Börjar fundera på hur många måsten jag har gällande julen... trodde knappt jag hade några men där hade jag nog fel. Jag har ingen gran, mitt julpynt består av 4 - 5 saker, varav den ena egentligen inte är julpynt men passar in ändå. Då har ändå pyntet utökats med den nya adventsstaken. Jag brukar också ha röda byxor vid jul. 


Men två saker är nog ett praktiskt taget måste. Det är den tidigare nämda långkålen och hemmalen senap.

Senapen hör självklart till julskinkan och lutfisken (om jag har någon) men den funkar ju till allt annat också där senap används.

Min senap brukar vara en nästan ren senap med bara senapsfrö (mest bruna), vatten, salt (bl a från mina tårar då jag mal den), lite olja och eventuellt en skvätt wiskey eller vin om det finns att tillgå. Men den går ju att krydda med annat också för den som gillar det.

2017-12-10

Smalmat


Är det någon som känner att hen vill gå ner något kilo, då har jag ett hett tips: Odla Brysselkål!

Det var både första och troligen sista gången jag odlade Bryssel (fast jag kan nog inte låta bli att försöka igen), det krävdes garanterat mer energi att ansa kålen än vad den innehåller. Då är jag ändå inte särskillt kräsen, några små svarta prickar på de yttersta bladen fick passera.

Visst blev den god gratinerad med ost, men det känns ändå inte som det är värt besväret.

Kanske är det bara jag som inte kan de rätta odlingsknepen men hur som helst hoppar jag nog den nästa år, då kan jag få plats till mer kålrötter eller vitkål 

t ex.

2017-12-09

Jakten på vattenkilowatten



Min ambition är att få ner min elförbrukning så långt det är möjligt inför kommande off-grid-lösningar om några år. Eftersom jag i princip värmer huset enbart med vedspisen så finns det ju egentligen ingen anledning att använda den elektriska varmvattenberedaren utom för dusch. Disk och handtvätt kan ju lösas med varmvatten från spisen åtminstone större delen av året.

Att varma vatten är dessutom något som drar mycket ström så varje besparing på den punkten ger god utdelning.

Under en tid har jag haft en 5-litersgryta på spisen, men det är bökigt när maten ska lagas. Så idag var det loppmarknad i byn, jag åkte dit med förhoppningen att hitta en gammal varmvattenberedare... och Se där!

Den var visserligen ämnad för en annan spismodell med kassett som den skulle skjutas in i, därav saknades det lock på större delen av behållaren. Men jag fick en gammal bakplåt på köpet och efter en stunds pyssel med vinkelslip, falstång, hammare och städ så var där plötsligt lock över hela.

Nu är ju min spis av en modell som inte har varmvattenberedare som tillbehör, därför hamnade den uppe på kanten tills vidare, kanske hamnar den vid sidan så småningom, men det kräver i så fall lite speciallösningar för anslutningen till skorstenen. Men det funkar faktiskt med kokkärlen såhär så kanske får det förbli på detta viset.

2017-12-06

"Kräftor kräfva dessa drycker"


... eller näe! Det är nämligen kokvatten från rödbetskok i glaset. Sådär jättegott var det inte heller med lättsaltat rödbetsvatten, fast det smakade inte illa heller. Däremot var det ju så vackert rött så jag kunde inte motstå att hälla upp det i ett vinglas och fotografera. Men vad som är nästan nödvändigt är inlagda rödbetor som tillbehör till 
t ex pyttipanna.

Just nu är jag sjukskriven (men på bättringsvägen) och ute regnar det, så detta var en bra dag att lägga in rödbetor.




2 kilo rödbetor har jag kokt och lagt in, kanske täcker det årsbehovet, kanske inte. Nästa år vet jag. Resten av rödbetorna kommer jag att använda till rotsaksrätter av olika slag för att det är så gott.

2017-12-02

Julen är räddad


Från köket sprider sig doften av grönkål, eller snarare långkål ett av de få måstena vid mitt julfirande.

I gryningen gick jag ut och bröt drygt 2 kilo grönkålsblad i köksträdgården, ca -4º gjorde det lätt att bryta kålen. Sedan skjölde jag kålen i ett vattenbad med en skvätt ättika. Björklöv, avenboksfrö och annat rensades bort och några spindlar som nu blivit bostadslösa åkte åter ut i kylan. De grövsta stjälkarna skars bort och nu står kålen och puttrar på spisen en halvtimme - trekvart, i några liter buljong. Egentligen ska det vara skinkspad enligt orginalreceptet men buljong går lika bra. Därefter ska kålen rinna av och hackas. Såhär går långkålen bra att spara kallt eller fryst. När det blir dax att äta kålen ska den fräsas en god stund i smör eller flott, vill man kan man hälla i en skvätt grädde och låta det koka ihop lite. Smaka av med salt och peppar (vissa recept inkluderar stötta fänkålsfrö och socker, en tesked vardera, men det har jag aldrig provat).

I kväll blir det kotlettrad och lite av långkålen. Jultraditionen föreskriver annars långkålen som tillbehör till julskinka, korv eller köttbullar.

2017-12-01

Fruti di mare


En av fördelarna med att jobba vid havet är fri tillgång på gödselmedel. Några hinkar tång om dagen så är nog mitt behov täckt, och om jag vill och orkar så kan jag fortsätta ta hem och kompostera.

Hur som helst ska det bli spännande att se hur det funkar, och dessutom ökar det mullhalten i min odlingsjord.