Ofrivilligt ledig från jobbet... dels var det ju en massa jul och sånt... snart kommer ju också nyår... och inte ens på de någorlunda "svarta" dagarna var det någon kollega som ville sällskapa med mig ute i skogarna....
Nåja, det finns ju lite obetalt men ändå lönsamt arbete att göra hemma, eller för hemmet, också. Vintern är ju den tiden som används till att anskaffa ved för nästa vinter. Därför användes helgen innan jul till att fälla en massa ved vid familjens stuga samtidigt som jag passade på att fira jul med min mor och min lillasyster med familj. Med mig hade jag det nyinskaffade släpet där jag lastade ett ton okluven ved.
Men jag behöver ju någonstans att lagra veden också.... 2016 gjorde jag ett vedskjul som rymde ca 10 m³ staplad ved (lite knappt ett årsbehov med nuvarande värme- och energisystem)... 2017 blev det lika mycket vedskjul till... Men som synes på bilden ovan fanns det ju inget tomt fack till den nya veden.
Således blev det även detta år en etapp vedskjul till, det passade bra att använda annandagen och gårdagen till detta. För varje år som går blir konstruktionen bättre och det går snabbare att bygga. En del material är återvunnet eller fått. Taket, som kan vänta till våren, tänkte jag bygga av virke från förådet vid mitt gamla torp. Bygget är väldigt luftigt med baksida av ett nät, så att jag kan lägga in färsk ved direkt och slippa att hantera veden flera gånger. Sådär nu är det bara att klyva och stapla in första lasset ved som finns i släpet... Jag gillar när man kan hålla undan jobben och göra dem i rätt ordning så det inte blir högar mellan etapperna. När sedan släpet är lossat och veden på plats kan jag när jag vill hämta nästa lass... minst 2 fulla släp till finns det nog fällt och kapat vid stugan. Får se om det blir en fortsättning på vedskjulet nästa år... nuvarande kapacitet borde räcka om jag inte oväntat får en massa ved.
Nu sitter jag här under årets längsta natt, i natt vänder det. Då infaller vintersolståndet. Min vana trogen använder jag solstånden (och i synnerhet just midvintersolståndet) till att reflektera över var jag befinner mig och vart jag är på väg. 2018 har varit ett Fantastiskt år på många vis. Mest Fantastiskt är så klart att det i början av maj dök upp en KärleksÄlva i mitt Liv. Många fina stunder, och långa samtal har vi hjälpts åt att fylla året med. Tack för att Du finns i mitt Liv,Torun ♥ Nåväl, året började med att jag stängde av min varmvattenberedare den 3e januari, bara för att se hur det skulle funka. Min tanke var att när jag ändå eldar i köksspisen för att värma huset och laga mat så kan jag lika bra myttja värmen till att värma vatten också, och därmed minska på min elkonsumtion. Och minskade gjorde elförbrukningen. Att värma och värmehålla vatten drar mycket energi. I diagrammet nedan kan du se skillnaden jämfört med året innan. Frånsett varmvattnet så har jag levt som vanligt. Den totala förbrukningen t o m. november var 949 kWh och för hela året kommer det att landa på strax över 1000.
Detta experiment lärde mig några saker: För det första så kommer mitt framtida värmesystem att bestå av en bas med kökspanna och akumulatortank. Till den kommer jag att koppla vattenburen värme, vattensolfångare, samt troligtvis luft/vatten-värmepump och kanske en elpatron driven av ett vinkraftverk. Att leva utan rinnande varmvatten kräver en viss planering, för att kunna diska och framför allt duscha måste jag först värma tillräckligt mycket vatten. Jag redar mig rätt bra med en "katttvätt" de flesta dagarna i veckan, men ett par gånger i veckan krävs det en dusch. För att kunna ordna detta smidigt så byggde jag framåt sommaren en utedusch. Att duscha utomhus när det som nu är bara några grader varmt är förövrigt ett mycket hållbart och resurssnålt alternativ... man står inte precis och slösar bort mängder med energi med en lång dusch. =)
Men nu har jag rusat iväg. Början av året ägnades åt att färdigställa en del projekt. Min nya källarnergång fick en dörr, tillbyggnaden på vedskjulet fick ett tak. För övrigt så fällde, kapade och klöv jag årsbehovet av ved vid mitt föräldrarhem. Odlingsåret hade redan börjat i november året innan, då satte jag Årsbehovet av vitlök. Men i slutet av februari tog jag nästa steg i odlingarna, då sådde jag aldelse för tidigt, tomater, paprika och bladselleri för förkultivering. Nu är ju förkultivering inte min grej, riktigt vad som gick fel vet jag inte. Kanske var det jorden, kanske var det temperaturen, eller ljuset? som falerade, men det blev i varje fall inga bra plantor som resultat av mina ansträngningar. Lika bra var kanske det, för jag hade ändå inte hunnit bygga den bänk som skulle hysa tomaterna längs uthusväggen. För övrigt så kom det plötsligt en rejäl och långvarig vinter när det började bli dax för våren, så att gräva för min tomatbänk var kört. Sent om sider kom dock våren och lök, skockor och potatis kunde sättas samt sallad med mera kunde sås. Potatislotten hade jag gödslat med tång. Med våren kom också torkan. Eftersom jag fått andra prioriteringar så blev det dåligt med bevattningen till min salladssåd i köksträdgården. Någon sallad ville inte gro. Salladen i min salladsbar kom upp, men som granne till stenmuren och ollonskogen. Gnagaråret gav sig till känna och i samma takt som salladen växte betades den av mössen. Prioriteringar ja. Första året här var fokus på att renovera en vägg. i fjor var det fullt fokus på odlingarna och att ta hand om skörden. I år hamnade mycket fokus på mina sociala och känslomässiga behov. I maj dök helt oplanerat min nya Kärlek upp i mitt Liv och mitt fokus i år hamnade överallt och ingen stans. När jag flyttade hit hade jag lovat mig att inte åter välja bort denna drömmen, men samtidigt vare sig kunde eller ville jag välja bort Kärleken. Dock tycker jag att det funkat bra med ett delat fokus. Torun har inget emot att tillbringa mycket tid här och ibland dela min tid i trädgården. Och eftersom vi har olika dygnsrytm så kan jag på helgerna ägna mig åt hem och odlingar på morgnar och förmiddag och eftermiddagen och natten ägnar jag åt Torun. Dessutom jobbar hon långa perioder i Norge och då sköter vi vårt samliv per telefon med headset samtidigt som vi pysslar med annat. Med Kärleken kom också ett behov av att göra om mitt trollbo till ett trollhem. Sommarens fokus delades alltså med ungefär lika delar mellan Torun, Odlingar och att få i ordning inne i huset. När det gällde hemet så bidrog Torun mycket med bl a tankar, idéer, ljus, mattor och fin fåtölj från second hand. Själv byggde jag bl a ett skåp för mitt prepperföråd mm. (Det ska bli en lucka till hyllan där uppe också när jag blir färdig till det).
Jag högg som sagt ved vid mitt föräldrarhem i vintras, föräldrahemmet liger ca 15 mil bort, och nu återstod det att få hem veden på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt. Många gånger har jag tänkt: "Varför har jag inget släp?", och lika ofta har jag stört mig på att husvagnen stod här till ingen nytta. Så... jag sålde husvagnen och köpte ett släp med kapacitet att lasta drygt ett ton. Till släpet byggde jag en låda för att få plats med fullt lass.
Med ett släp att hämta veden i så aktualiserades behovet att kunna köra ner till vedskjulet. När OKAB efter semestern började gräva för fiber och jag skulle gräva ner slangen under den gårdsplan som jag länge planerat att ordna lutningen bättre på (från husen i st f mot dem), så var det läge att flytta tjocka gruslager till en nerfart till vedskjulet. Efter att jag fixat nerfarten och skaffat dubbdäck till släpet så är det om ett par timmar åter dax att köra de 15 milen för att påbörja huggningen och hemtransporten av nästa vinters vedbehov, samtidigt som jag firar jul med släkten. Odlingarna då, hur gick det med dem? Jo det gick hyfsat. Trots torka och brist på bevattning, och fast att jag blev för sen med att sätta upp den uppgraderade kåltunneln, (Kålfjärilarna hade redan hunnit lägga ägg på kålen, så även om jag försökte plocka alla larver i början blev det snart en fjärilsvoljär av tunneln, och en mager kålskörd) så blev skörden av rotsaker, baljväxter, pumpor, gurka och mangold hyfsad eller t o m bra.
En sak till hanns med i år, En semester till Älsklingen i Norge. Fantastiskt Vackert land!
Hösten har inneburit mycket jobb långt iväg med långa resor och husvagnsliv, samt långa samtal med Hjärtegrynet som åter varit i Norge på jobb. Vare sig bloggen eller fb har hunnits med, men allt viktigt här hemma har jag trots allt fixat. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd med året på alla vis.
Nu stundar ett nytt år. Nästa års vitlök är i jorden, kanke blir den där tomatbänken av i vinter (om vädret tillåter), och kanske lyckas förkultiveringen bättre, kanske kommer jag även att hinna med att fixa takavvattningen på uthuset och lagom mycket bevattning i odlingarna. Kanske hinner jag dessutom göra trollboet mera hemlikt. Det finns tusen planer och idéer. Det som blir, det blir, och det som inte blir det kommande året blir kanske av nästa år. Säkert kommer i alla fall även 2019 att bli prioriteringarnas och det delade fokusets år. Jag lär mig massor hela tiden, frysen är åter full, rotsakslagret lika så. Kärleken blommar och Livet är Gott!
Jag avslutar denna årets längsta natt med att önska er alla en God Jul och ett Gott nytt 2019!
De rotsaker som finns kvar i min källare mår inte så bra nu när det är 13º varmt där. Kanske hade de klarat sig bättre om temperaturen vari nere åtminstone i närheten av 4º. Kanske är det helt enkelt så att det ju egentligen är dags för pärorna och de andra rotsakerna att börja växa nu, och att en kallare källare inte hjälpt så mycket?
Hur som helst skulle jag önskat att källaren vore svalare. Hur löser jag det när väggarna består av metertjocka gråstensmurar? Jag har funderat på att gräva ner ett markrör att ta in luft genom, men det är inte heller en enkel sak eftersom marken runt huset är lika stenbunden som källarväggen.
Någon som har en bra idé som inte innefattar elförbrukning?
Eftersom jag inte har något rinnande varmvatten, och eftersom jag jobbar i dammig miljö just nu, så behöver jag en smidig utedusch till min solvärmda campingdusch. Det ska vara enkelt att duscha helt enkelt.
Sagt och gjort. Jag köpte lite tryckimpregnerat virke till stomme och golv, och tog mig verket an i en lämplig hörna av trädgården.
För att skydda förbipasserande bilister från chocken så gjorde jag en skärm av vanlig ytterpanel som jag målade med roslagsmahogny. lite spännande är det med tjäran som kan ha väldigt olika färg, man vet aldrig hur slutresultatet blir. Så här blev det iaf denna gång.
I hela mitt liv har jag varit på väg mot att bli självhushållare, fast länge utan att vara medveten om det. Var jag har bott så har jag börjat bryta upp mark och odla. Ibland har jag också skördat lite, men oftast så har jag haft fokus på något annat och det har blivit lite si och så med odlandet. Inte så sällan har fokuset varit på någon kvinna i mitt liv. Så 2012 insåg jag att detta med självhushållning och ett enkelt liv var min stora dröm. I samma veva började jag inse att jag inte var så bra på relationer och att vara sambo (som Saga Noren i Bron skulle ha sagt), så jag gav upp den biten och skaffade mig ett litet, väldigt enkelt torp med stort renoveringsbehov. Men så hände det igen, jag blev förälskad och släppte min dröm. Jag gav samboskapet en sista chans, mer ambitiöst än någonsin. Men efter några år så kunde jag verkligen skriva under på Saga Norens ord: "Jag är inte bra på att vara sambo" Jag skaffade detta torpet där jag nu bor, och som hade ett betydligt bättre utgångsläge. Och jag lovade mig själv att jag inte skulle välja bort min dröm igen. Samtidigt som jag var öppen för (men föga hoppfull) att det någon gång skulle dyka upp någon som jag skulle dela något av livet med och vara särbo med, eller möjligtvis installera henne i ett attefallshus på tomten. Så kom hon som en virvelvind i början av maj och hon får gärna stanna kvar riktigt länge! Utan att ge upp min dröm bejakade jag Kärleken, och sköt lite på en del saker i vårbruket. Men nu är i alla fall alla frön och potäter i jorden,
mycket tack vare god hjälp från Kärleken.
Faktiskt var det nog lite bra att sådden blev lite försenad, så att min lättlera hann att reda sig riktigt och inte blev så packad under arbetets gång.
Men nu när sådden är klar får det gärna komma lite regn, eftersom jag inte hunnit med att prioritera bevattningen. Men jag tänker som Hoppi-indianerna som var kända för att klara sitt uppehälle i ett väldigt torrt klimat. Deras bön om regn var helt enkelt att så sin squash, majs och sina bönor. Sår man så måste det ju komma regn, annars växer det ju inte.
Nu har jag sått... alltså väntar jag på regnet... som måste komma.
Ibland blir inte saker och ting som jag tänkt mig.
Den första helgen sedan jorden rett sig i köksträdgården var det meningen att jag skulle tillbringa med en 60-årsfest. Tyvärr blev det inget med det eftersom jag i stället "använde denna tid" (och lite till) till att ha influensa. :-/
Helgen därpå så började jag göra iordning odlingsbäddarna.
Sistlidna helgen var det tänkt att jag skulle bli klar med grävande och ogräsrensning och i alla fall ha börjat så.
Men som entreprenör måste man ibland göra saker som man inte riktigt tänkt sig, bara för goodwill gentemot uppdragsgivare... Jag och kollega åkte på fredagen för att akutjobba på ett naturresarvat i mörkaste Småland. 3 dygn och 29 arbetstimmar senare kom jag hem efter en varm och lite regnig helg, och det enda som hänt i köksträdgården var att gräs och ogräs höll på återskapa den yta som fanns för ett och halvt år sedan på denna plats... dvs. en yta fylld med gräs med inslag av olika livskraftiga örter.
Men kvällarna finns ju... fast just nu är mitt liv fyllt med så mycket trevliga saker så dessa är uppbokade. Kören har nämligen besök av vänner från Florida just nu och denna vecka är att betrakta som en körvecka. Med körövning på tisdag och onsdag, körmiddag på fredag och konsert på söndag och måndag. Som om detta inte skulle vara nog så har dessutom min kusin den goda smaken att fira sin 50-årsdag 15 mil bort på lördagen.
Men kommer tid så kommer råd... Någon kanske noterade att denna torsdagkväll var helt obokad. Således tog jag något motvilligt fram det grova artilleriet, den lånta jordfräs som jag i denna stund är väldigt tacksam att jag har tillgång till. Jordfräsar är enligt min mening till för stora saker som att fräsa upp ett nytt land, vid övriga tillfällen vill jag helst bearbeta trädgårdslandet med handkultivatorr och grävgrep. Det känns som det är betydligt skonsammare mot de stackars daggmaskarna.
Men nöden har ingen lag... och drygt två timmar senare är jag på banan igen. Nu återstår bara att kratta ihop ogräset, sätta potatis, och så.
Nu kommer våren med stormsteg... it's been a long cold lonely winter... och min vitlök växer så det knakar. 65 Vitlökar sattes den 5e november, nu är de flesta ca 10 cm. Och om allt går som det ska så är nog mitt årsbehov mer än väl tillgodosett.
Snart, mycket snart får vitlökarna sällskap med morötter, gul lök, palsternacka, rödbetor och jordärtsskockor.
Dagen har helt ägnats åt att rensa och luckra köksträdgården. Det är nu som jag önskar att jag hållit ut längre i höstas, det finns en mängd gräs och örter som behöver rensas bort.
Nu beror detta inte bara på lathet eller tidsbrist. Ett antal parametrar i odlingen var fel i fjor. Eftersom jag lönearbetar heltid är det viktigt att ogräsrensningen kan ske snabbt och effektivt, annars riskerar den helt enkelt att inte hinnas med.
Således kommer jag i år generellt att ha längre mellan raderna så att jag enkelt kommer åt att hacka med långhacka. Längre kommer det att vara mellan potatisraderna också, så att jag kommer åt att kupa en gång till. på så sätt så kommer jag dels att få mindre ogräs, och dessutom färre gröna potatis.
Kåltunneln kommer att vara högre med en tydlig gång i mitten. Dessutom ska de olika kålsorterna placeras i "rätt" ordning med de minsta och tidigaste närmast ingången. Förhoppningsvis kommer det att leda till att jag kommer gå in i tunneln oftare även mot slutet av växtsässongen.
Nåväl, odlingsbädden i drygt hälften av köksträdgården ä nu klar. och förhoppningsvis så kommer jag att kunna så och sätta en del tidiga saker framåt nästa helg.
Morgondagen kommer dock mestadels att ägnas åt att ställa iordning och så i salladsbaren. Desutom ska ett och annat vinterdäck byta plats med ett sommardäck.
Så sakteliga börjar jag komma tillbaka till livet... det blev inget hårt jobb idag för virusinfektionen känns fortfarande av. Men lite pyssel kunde jag ju inte låta bli. Det var ju dags att plantera om tomater och paprika. Så denna dagen till detta.
Det blev ganska fullt i fönsterna i det rum som vintertid är ouppvärmt och passar bra till detta. Oupvärmt eller inte men idag var det 18º där inne, efter en hel dags solsken.
Nu hoppas jag bara att jag fått färdigt bänken till tomaterna om sisådär 6 veckor.
I torsdags hände det.... jag kraschade totalt och åkte hem från jobbet med drygt 39º feber.
Det ger lite perspektiv på min tillvaro som allt mer off-grid och oberoende. Det är inte mycket man orkar när febern är uppe på 40º och vänder, men vissa saker "måste" jag ju göra ändå. Sätta fyr i spisen för att värma huset, även om det var varmt nog under mitt täcke där den mesta tiden har tillbringats, och för att värma vatten till en kopp buljong. Ved måste bäras in, Jag hade ju inte planerat detta så vedförådet var inte välfyllt. Fåglarna vid fågelbordet skulle ha sin mat. och mina växande tomatplantor behöver vatten. Allt går i Slow motion, och kroppen är otroligt svag, t o m att bre messmör på en macka gick tungt, när jag idag äntligen kände att jag ville ha något i mig.
Nu sitter jag ju inte i sjön, jag kan använda elspis, vattenkokare, värmepump och varmvattenberedaren. Men det får mig att tänka på vikten av hållbara lösningar även när hälsan vacklar.
Ute skiner solen och detta är den helg som jag skulle kunnat börja förbereda sådden i köksträdgården (även om jag ändå skulle använt helgen till att fira 60-årig vän), men det kommer fler tillfällen.
Jag tänker också på hur tacksam jag är att jag ännu inte har några djur som behöver daglig tillsyn. Jag försöker bärja mig med deta till den dag då jag blir pensionär. Men nu är det tydligt att den dagen så måste det finnas ett skyddsnät att tillgå.
Morgonen gryr till mitt tredje år i Drögsperyd. När jag flyttade in för två år sedan var det vår. idag är det vinter, men fåglarna sjunger lika mycket i skogarna som omger tomten och i slutet av veckan utlovas lite varmare väder.
Första året fanns mitt fokus på att renovera den väggen som syns på bilden, men även 16 m² odling hanns med och en mängd andra projekt påbörjades, och en del slutfördes också. I november fick jag min skorsten godkänd för eldning och så småningom installerades min vedspis. Ett vedskjul byggdes och fylldes med ved, samtidigt som jag värmde huset med en massa bråte från uthuset. Win-win... Städning blev till värme.
Under det gågna året har fokus legat på odling. 100m² köksträdgård grävdes upp och omgärdades av en "snigelsarg" med koppartejp. Frö såddes, potatis sattes, grodde och kom upp. En stor frysbox inhandlades och sommarens semester som jag disponerade som 3-dagarshelger användes till att skörda, förvälla och frysa in. gurkor och pumpa lades in. På hösten snickrades mus- och ljussäkra lådor där rotsakerna lagrades in.
Massor av lärdomar blev det. En del saker ska jag inte odla igen, andra saker ska jag ha mer av. Inga större bygg- och renoveringsprojekt ska påbörjas i skördetiden.
Till sist blev också ombyggnaden av källarnedgången färdig.
Under vintern har jag fått lära mig att använda de grödor jag har i lagren och när nästa skörd kommer vet jag hur pass de olika grödorna räckte. Det har också byggts nästan lika mycket vedskjul till under vintern, ved har fällts kapats och klyvning och inlagring är på gång. En stor del av veden har jag vid släktens stuga 15 mil bort, jag grunnar på hur jag ska få hem den på ett kostnadseffektivt sätt.
Vid årskiftet stängde jag av varmvattenberedaren eftersom jag ändå hela tiden värmer huset, lagar mat och bakar med vedspisen och lika väl kan värma vattnet på spisen samtidigt. Planen är ju dessutom att jag om ca 10 år ska vara självförsörjande med el, då behöver jag veta vilka behov jag har. Elförbrukningen i januari och februari var totalt 156kWh. Att leva utan tappvarmvatten har funkat fint, det enda som varit lite besvärligt är duschen. Min viktigaste insikt från detta projekt är att jag ska införskaffa en akumulatortank och en vattenmantlad kökspanna, för sommaren ska jag ha solfångare med vakumrör att värma vattnet med. Det är bara att konstatera att ork och pengar räcker inte till att förverkliga alla drömmar i den takt som jag skulle önska, men det får vara som det är. Nya projekt tillkommer också hela tiden. Vad som står på schemat för det kommande året är lika mycket men bättre planerad odling i köksträdgården. Av tomater ska det bli mer, bland det första jag ska göra när tjälen slutgiltigt går ur jorden är att gräva, dränera och anlägga tomatbänk längs hela uthusets södervägg. I det lilla växthuset ska jag i stället odla paprika.
Ännu en utbyggnad av vedskjulet planeras och hängrännor på uthuset, samt eventuellt på boningshusets södervägg, ska fixas. I övrigt är det odlingen som gäller även detta år. Säkert kommer det till åtskilliga projekt på vägen.
Jag vet inte hur andra har det, men för mig är det så att det hela tiden blir högar med olika saker överallt i huset. Förmodligen kommer det alltid att vara så i större eller mindre utsträckning.
Men det finns en bot som åtminstone kan mildra problemet lite, och det är smart förvaring på rätt plats. Jag får aldrig nog med förvaringsutrymmen och jag älskar att bygga hyllor på varje outnyttjad m².
Bredvid elspisen har jag en sådan yta som egentligen är ämnad att vara arbetsyta, men som alltid är belamrad med kryddburkar, rengöringsmedel, plåtburkar till metallåtervinningen, senaste projektets verktyg... etc. etc.
Kryddburkarna och rengöringsmedlen har förvisso haft sin plats där, sedan jag flyttade in, men det var ändå skillnad då, när kryddburkarna bestod av en saltburk en burk svartpeppar och möjligen en burk timjan.... men efter hand som jag boat in mig har ju kryddsträngarna på min matlagningslyra blivit allt fler... och det där med arbetsyta är en sedan länge flydd tid.
Men jag hittade en 9 cm djup yta på väggen ovanför "arbetsytan", sagt och gjort...
Om man väggarna vill fylla så kan man bygga en kryddhylla.
TaDaa ♫♪♪♪♫♫
Som sagt: Var sak på sin plats så blir det åtminstone lättare att minska högarnas revir.
På 80talet försökte jag en period att alltid köra 10 km/h under hastighetsbegränsningen, för att minska bensinförbrukningen, och därmed utsläppen och miljöpåverkan... men det rann ut i sanden efter ett tag. För en månad sedan köpte jag en "ny" bil... för mig innebär det en ganska gammal bil eftersom jag är slutkonsument av det mesta, jag köper gärna begagnat och använder det till det tar slut. Det gäller bilar, kläder och det mesta annat. En "ny bil innebar alltså en gammal V70, men för första gången var en begagnad bil i min prisklass så modern så den hade färddator...
Ett himmelrike för mig som älskar att mäta, beräkna och föra statistik. Således gjorde jag ett experiment i helgen. Med oregelbundna intervaller kör jag en sträcka på 15 mil för att bl a besöka min mor. Denna gången nollade jag färddatorn och körde ganska konsekvent på hastighetsgränsen upp till 80 km/h, och 10 under vid högre hastighet. Resultatet blev en bensinförbrukning av 0,71 l/mil. På hemvägen körde jag som vanligt, dvs jag höll hastighetern upp t o m 70 och sedan mellan angiven hastighet och 10 + vid högre hastigheter. Skillnaden blev 0,08 l/mil. Måhända inte så mycket men det visar i alla fall att vi kan påverka miljön med ganska enkla medel. Det går ju säkert att optimera min körstil ytterligare.
Dessutom blev färden betydligt lugnare och behagligare än vanligt.
Idag inföll vårdagjämningen, det betyder att dag och natt idag är precis lika långa. Det betyder också att våren är på gång (snö och kyla till trots), och att odlingsåret tar sin början. Från och med nu och fram till sommarsolståndet kommer dagarna att bli allt längre.
Jag är innerligt tacksam att jag bor just här i södra Skandianavien där vi har fyra tydliga årstider av ungefär samma längd. Varje årstid har sin tjusning och lagom till man börjar tröttna på den så kommer nästa.
Som "hobbysjälvhushållare" med ett heltidsjobb är det lätt att bli stressad när våren närmar sig. Ute väntar fortfarande den sista veden på att klyvas och komma under tak. Samtidigt så längtar jag efter att komma igång att bereda odlingsbäddarna i köksträdgård och bänkar. Potatisen till midsommar ska komma i jorden i tid. En stor ny odlingsbänk för tomater ska byggas. massor av andra sakert med hus och hem behöver fixas, kanske hinns det med i år...
Men... För mig så står vårdagjämningen också för balans, ljus och mörker är i balans, och lika viktigt är det också att det även råder balans mellan arbete och vila. Jag låter mig inte stressas, för då vet jag att jag bara kommer att må skit och inte kommer heller mer att hinnas med. Viktigast av allt är ändå att må bra, och vad är det för mening att hinna med att lagra in stora mängder av mat i ladorna om man sen ligger där sönderstressad med en hjärtinfarkt.
Nej det som hinns med det hinns med och det kommer en ny dag imorgon för det som jag inte hinner idag. I år får vi odlare dessutom en liten respit. Bilden ovan är inte från i år, den är tagen den andra april ifjor (just nu känns det väl nästan som ett aprilskämt), men i år kommer anläggandet och sådden i salladsbaren (på bilden) att ske minst 2 veckor senare, gissar jag.
Så jag tar det med ro och njuter så gott det går balanserandes mellan iver och vila.
Det kommer en dag imorgon också, en dag som jag också vill kunna njuta av fullt ut.
Jag inhandlade ett "riktigt" våffeljärn på second hand för 40 kr. Idag tänkte jag öva på att använda det. Men det verkar vara en riktigt skön konst att grädda våfflor på vedspis.... om det bara handlat om att lära sig hur länge man ska grädda på var sida så vore det ju snabbt fixat... men när jag väl började komma underfund med tiden... ja då hade ju elden falnat något också stämde det inte i alla fall. Antar att jag behöver träna på¨att bedömma temperatur + tid + mängd smet + möjligen också vedsort....
Nåja jag lyckades ju i alla fall få till ett par skapliga våfflor, mellan alla brända, halvgräddade och fastnade. Men om jag övar en gång i veckan i en månad eller två så ska jag nog få klämm på det... och om jag lyckas då kan jag å andra sidan känna mig riktigt stolt.
För en tid sedan, vid ett besök hos smeden, höll han på att städa ur ett utrymme där det odlats champinjoner. Där stod ett släp fyllt med sådant som skulle köras till tippen. Bland sakerna fanns 25-30 små plastbackar, vilka jag genast lade rabarber på.
Ett av mina livsmoton är ju "Det finns inget skräp, det finns bara grejor som kan användas till något annat" [-Mulle Meck]. Jag tänkte att de kunde vara bra till mycket.
Första användningen blev till att förgro de potatis som började behöva komma fram i ljuset. Visserligen är vi åter inne i an period av många minusgrader på natten och bistra vintervindar. Våren och potatissättningen kan kännas avlägsen, men bofinken sjunger om att våren är på gång.
Senare under året tänker jag att de kommer att komma väl till pass t ex när jag ska torka lök och lagra in grödor.
Snön har regnat bort... och vad som göms i snö kommer fram i tö....
Det visade sig att några vitlökar börjat sticka upp (titta noga så ser du dem nere till vänster och mitt till höger). I o f s är det alltid trevligt att se de första skotten spira på våren, men jag undrar om det är riktigt bra att de är så "morgonpigga". Nu nalkas ännu en period av minusgrader. Kan det vara bra det?
Funderar på att lägga fiberduk över dem för att skydda dem, men då driver jag kanske dem också... är det bra?
Någon som har koll får gärna hjälpa mig... klarar vitlöken ner till kanske 6-7º? eller ska jag täcka dem?
När jag lyssnade på P1 (min praktiskt taget enda källa till nyheter) igår hörde jag en kör av oroliga röster prata om Trumps ståltullar. " ska det bli handelskrig nu?"
Jag förundras över hur ensidigt kritiska rösterna är. Är det verkligen så allt igenom dåligt med ett handelskrig?
Kan det kanske rent av vara lite bra? Kanske är ett "handelskrig" just precis vad vi behöver.
Jag stänger av radion och funderar vidare....
Jag upplever att vår handel och vårt ekonomiska system är designade för att flytta resurser från svagare grupper till starkare, och även för att exploatera jordens resurser så effektivt som möjligt, utan hänsyn till något annat än att berika vinnarna i systemet.
Att tro på obegränsad tillväxt i en begränsad värld blir för mig bara ett gigantiskt feltänk, som förutsätter att vi på ett eller annat sätt tär på kapitalet (vårt begränsade jordklot med allt som finns därpå).
Handeln är i grunden en mängd överenskommelser mellan individer, grupper eller nationer. Men som med alla överenskommelser så är det alltid förmånligast för den starkaste parten. Dvs det blir ett redskap för att flytta resurser från den svagare till den starkare.
Jag funderar vidare på vad det är som gör någon stark eller svag. Svaret jag får är självtillit. Om jag inte är beroende av någon annan så kan jag stå stark och själv välja i alla lägen vilka avtal jag vill ingå, medan om jag har någon brist som jag måste få fylld så kan jag tvingas att ingå ofördelaktiga avtal. Självklart är vi på ett plan beroende av allt annat här på jorden, men det beöver inte vara ett beroende med bristande jämbördighet.
På samma sätt i det stora som i det lilla. Det är något som är mycket fel när jag under sässong enbart kan hitta sockerärtor från Zimbabwe eller Tanzania i affären, trotts att de borde kunna odlas på åkern precis utanför samhället. Lika tokigt är det att äpplen från Chile är billigare än äpplen från Kivik trots att de är i sässong.
Alltför ofta genererar importerade produkter mera vinst för handlaren än lokalt producerade. Det finns många olika anledningar till att det är så, det kan ofta handla om billigare arbetskraft med sämre arbetsmiljö eller svagare miljölagstiftning, men det kan finnas andra orsaker också. Resultatet blir, oavsett, att det blir omöjligt att försörja sig på att producera lokalt.
Och vad händer då? Jo vårt land blir beroende av andra och den nationella självtilliten brister. Vi blir en svagare part när vi ska upprätta avtal med andra.
Nej jag tror att vi behöver mer handelskrig. Vi behöver skyddstullar som gör att importerade produkter blir precis lika dyra som våra egna, då kan vi börja att konkurera med kvallitet, arbetsmiljö och miljöhänsyn i stället för enbart med priset i kr och ören. Då kan vi bli självförsörjande och trygga i vårt oberoende och behöver inte ingå ogynnsamma avtal. Dessutom kan vi ställa krav på hur de produkter vi importerar produceras.
Och kanske är det bara bra om en del järn i våra berg finns kvar till kommande generationer.
Så här års är det rellativt lätt att känna igen fåglarna vid fågelbordet, men oftast är det betydligt lättare att artbestämma fåglar från deras läte. Hörs gör de på långt håll, men det är inte lätt att se vad det är för liten svart prick som sitter i trädtoppen.
Idag hörde jag den första sånglärkan, i det Skånska odlingslandskapet brukar den dyka upp i början av mars så fort det blir en solig dag. Visserligen sjunger den inte lika galet outtröttligt som senare men det är i a f en sånglärka! Jag tror att de allra flesta inte kan annat än älska sånglärkan, men kanske betyder den lite extra mycket för mig eftersom det var en av de 3 fågelarterna vars läte jag lärde mig av min far när jag som ca 5åring följde med honom i arbetet på hemets åkrar. De andra två var sädesärlan och tofsvipan.
Trots den senaste tidens isdygn så kommer mycket snart naturen att fyllas av ett kakelorum utan dess like och det är vår. Det går inte att höra fåglarna för alla fåglar man hör. Men knepet är ju som sagt att lära sig deras läten, ju fler fågelläten man känner igen desto fler hör man.
Den upplevelsen vill jag gärna att fler ska få dela. Därför kan jag inte låta bli att tipsa om Naturmorgons Fågelsångsskola med Mats Ottosson.
När jag byggde om min källarnergång var jag lite orolig för att det skulle yra in snö eller regna in under dörren, det visade sig dock att takets utsprång helt skyddat från det. Dessutom så bor jag väldigt skyddad från vind.
Vad jag däremot inte tänkte på var att nu kan kylan rinna nerför trappan och in genom springorna runt dörren där nere. Just nu kryper temperaturen ner mot 2º inne i källaren, och det oroar mig eftersom jag förutom rotsaker har vattenledningarna där. Jag har inte hundra koll på vad jag hade för temperatur i källaren förra vintern, men jag noterade aldrig att den var så låg. Snarare har jag tyckt att tempen där var väl hög. Om min teori stämmer så beror den lägre temperaturen på den ombyggda källarnergången. Så klart bidrar också att det inte längre finns någon värme varesig i varmvattenledningarna eller i varmvattenberedaren. Det enda som ger lite värme är den energisnåla frysboxen.
Alltså dax att åtgärda glipan under dörren med en lucka. Det blev inte helt tätt men det är i alla fall inte fritt blås längre. Gör det skilldnad så innebär det även att jag numera har en vädringslucka om jag tycker det blir för varmt i källaren.
Om jag nu en dag verkligen har tänkt mig att leva energisnålt med enbart egen el, då kan det kanske vara smart att ta en titt på 10-dygnsprognosen innan jag sår paprika och tomater för förkultivering i februari.
Jag sådde den 22e-23e, ungefär samtidigt som den arktiska kylan anlände.
Att det är 10-12º inne när jag kommer hem efter en lång arbetsdag, det gör mig inte så mycket, det är ju ändå betydligt varmare än ute där jag jobbar, och snart stiger värmen när jag fått fyr i spisen, inte heller stör det mig att det inte är mycket varmare när jag vaknar på morgonen, Jag har superunderställ och morgonrock när jag tassar omkring och morgonpysslar.
Tomater och paprika däremot behöver 14-15º för att gro. En dag med lägre temperaturer hade ju varit ok, men dag efter dag... nej det ville jag inte riskera. Således startade jag värmepumpen i väntan på uppkomst. (sedan de väl kommit upp mår de bara bra av att inte ha det för varmt).
Jag har sgt det förr och jag säger det igen: "Man lär så länge man lever!" Och idag är det inget problem så länge jag har tillgång till obegränsat med ström, men om jag vill bli Off-grid....
Nåja, hur som helst har man idag nästan kunnat se tomaterna sträcka sig upp ur jorden en efter en. Purjon däremot har ju varit uppe några dagar. Den skiter ju dessutom i temperaturen, den gror ner till 4º.
Gårdagen tillbringades med 7-8 timmar bilkörande tillsammans med sonen för att fira systerdottern.... Jättetrevligt att vara lite social.
Denna dagen användes till att tillsammans med kolegan köra hem fådd ved från länsstyrelsens reservat. Skulle gissa att det blev minst 6-7 m³ staplat mått vardera. Nu ska jag bara hinna att kapa, hugga och stapla denna veden och den ved jag fällt hemma (av grannens träd) innan vårbruket kommer igång. Tur att det börjar bli ljusare på kvällarna så att jag hinner göra en del hemma på vardagarna också nu. Sen ska jag så småningom se till att få hem de ca 6 m³ som jag har 1½ timme bort på andra sidan Skåne.
Känner inte att jag har några stora problem att hitta fritidssysselsättning. =)
Men ack så skönt att ha nästa års vedbehov gott och väl täckt liksom på köpet, på arbetet, när jag jobbat vid släktens stuga samt för att få mera luft och ljus till mitt uthus. Och det utan att tulla på mitt eget förråd!
Lite som, om än inte stekta, så i alla fall sparvar i munn.
Om jag hade haft obegränsat med pengar så hade jag idag levt helt off-grid, och självförsörjande på mat och energi. Men likt de flesta självhushållare-wannabees så har jag ju inte det, utan det gäller att bruka och återbruka där det går. Detta är ju för övrigt också en helig regel ur miljösynpunkt.
Det finns massor av specialanpassade smarta odlingsgrejor att köpa både här och där, men varför när det finns en massa bra saker som liksom blir över i vardagen. Eller som Mulle Meck säger: "Det finns inget skräp, det finns bara grejor som kan användas till något annat..." Eftersom jag är en mjölkdrickare av födsel och ohejdad vana så har jag tillgång till en fantastisk resurs... de tomma mjölkpaketen.
I skördetiden fyllde jag frysen med mina grödor förpackade i... ja just det!... mjölkpaket. Helt idealiskt!
Nu är det förkultivering som gäller, och vad kan väl vara bättre som krukor än just mjölkpaket! I år har jag försökt förbättra designen jämfört med förra året. I stället för hål i bottnens hörnor har jag en lös botten. Jag tänker att omskolningen ska gå smidigare så.
Nu är jag egentligen ingen förkultiverare, men vissa saker måste man bara så långt innan det går att göra något i trädgårdslandet. Dit hör purjo, paprika, tomat och blekselleri. i år har jag dessutom förbättrat förutsättningarna med ett LED-ljusrör.
Det droppar både ute och inne. Ute droppar det från taken och inne droppar det i frysskåpet.
Det kan ju tyckas som en självklarhet att frosta av frysen ibland, men hur det nu är så är det ju smidigast att göra det vintertid. Mitt kombinerade kyl- och frysskåp har inte blivit avfrostat sedan jag flyttade in för snart 2 år sedan. Det blev helt enkelt inte av förra vintern och behovet har inte varit tillräckligt akut.
Jag har en viss benägenhet att skjuta på saker och mest göra bara det som jag vill (vilket oftast är bra), eller tills något blir akut. Avfrostning av frysen när det inte är vinter kräver planering, så det går bort.
Men idag blev det av, ute är det kylskåpskallt och inne är det rejält varmt eftersom brödbak pågår i vedspisen. Dessutom finns det plats för frysvarorna i den stora frysboxen. Perfekt.
Frysen blir ju betydligt effektivare när den är isfri, och därmed så sparar det ju också energi, och som alltid är den renaste energin den som inte används. Ska bli spännande att se om det blir någon märkbar skillnad i energiförbrukningen.
Så här ser min dusch ut just nu. Biltemas campingdusch som jag fyller med vatten från vedspisen.
Det blir ju inte precis någon daglig dusch (vilket jag iofs sällan har praktiserat) utan snarare en eller möjligen två duschar i veckan. Resten av dagarna är det handfat/diskbalja och tvättlappar som gäller.
Och nog fungerar det även om det kräver lite planering och även om det inte är fullt lika bekvämt som att ha varmvatten i kranen.
Men efter en dryg månad utan tappvarmvatten (och det mitt i den värsta vintern) har jag börjat fundera på att ersätta min kära gamla vedspis med en modern kökspanna, akumulatortank och solfångare för att få rinnande varmvatten utan att förbruka ca 100 kWh el i månaden bara för att hålla det varmt. Det skulle dessutom innebära effektivare eldning och matlagning och därmed mindre vedåtgång och att jag skulle tassa lättare med mina ekologiska fotavtryck.
Det fungerar som sagt, men frågan är om jag vill ha det så. Kostnaden för ovanämda investering är väl inte helt oöverstiglig, beroende på hur mycket jag kan och vågar installera själv, men det är dock en ansenlig summa, som jag säkert kan använda till tusen andra projekt.
Kanske ska jag börja med att bygga en enkel solfångare att använda i sommar och sedan fundera vidare med den erfarenheten i bagaget.
Jag måste säga att jag är nöjd med senaste månadens elförbrukning. Nu är det en månad sedan jag stängde av den elektriska varmvattenberedaren, och på den månad som gått sedana dess har jag förbrukat 70 kWh el. Helt Ok!
Som jämförelse kan jag säga att jag under januari månad ifjol förbrukade 302 kWh, men då hade jag luft-luft-värmepumpen igång på låg temp hela månaden och dessutom lagade jag mat på elspisen större delen av månaden när jag enbart eldade i en kamin utan riktiga matlagningsmöjligheter.
En rättvisare jämförelse är med december månad, då gjorde jag av med 171 kWh, det som skiljer dessa månader åt är förutom varmvattenberedaren, att jag under december hade värmepumpen igång 11 dagar (under bortvaro runt jul), medan jag denna månad bara hade den igång under 4 dagar då jag var hemifrån. Dessutom använde jag vattenkokaren en del.
Januari i år har elen enbart använts till kyl, frys, vattenpump, en tvätt, belysning, mobilladdning, värmepumpen (4 dagar) samt dator och radio. Ett måtligt nyttjande av elverktyg ingår också.
Samtidigt har jag förbrukat ca 1,5 m³ ved (januari i fjor gjorde jag av med ca 2m³) Medeltemperaturen ute har i år varit 1,9º varmare, medan innetempen har varit 1,8º varmare än året innan.
Känner att jag börjar närma mig den lägre gränsen för hur lite energi jag kan (och vill) förbruka. Vad elen beträffar så finns det inget som jag vill avstå, men när det gäller veden finns det en liten förbättringspotential. Fortfarande finns det isolering och springor som kan bättras på och tätas.
Men nöjd är jag utan tvekan.
Ekonomiskt så spelar en minskad elförbrukning (vid dessa låga nivåer) nog inte så stor roll, eftersom det mesta av elräkningarna består av fasta avgifter. Däremot så blir detta en mätare av hur stor sol-(vind-)elanläggning jag behöver när jag så småning om ska vara helt eloberoende.
Det som har varit besvärligt utan fri tillgång till varmvatten är främst dusch och morgonkaffet. Morgonkaffet har jag löst med en bra termos som jag fyller med hett vatten innan jag går och lägger mig. Duschen har jag temporärt löst med en "campingdusch" som jag fyller med varmvatten, inte så himla smidigt men det fungerar. Dock har detta experiment fått mig att börja planera för en sol-varmvatten-anläggning vilket i och för sig inte skulle lösa problemet en så grå januarimånad som denna, men som skulle kunna ge mig rinnande varmvatten en stor del av året.
Det enkla livet är inte alltid så enkelt. Det liv jag lever kräver en massa planering, underhåll och framförhållning. Det kräver en massa rutiner som ibland inte är något problem. Ved måste bäras in regelbundet så att jag inte måste akutbära kall och fuktig ved att elda med. Disk, tvätt och dusch måste planeras så att det finns varmvatten tillräckligt i tid. Likaså måste jag elda för måltiderna, och för att hålla värmen i huset. Jag behöver planera maten för att bäst hushålla med mina resurser. Jästkulturen ska matas, blommorna vattnas, brödet bakas... Etc. Vardagens utmaningar helt enkelt. Det är faktiskt så att rutiner och underhåll inte riktigt är min grej. Detta vet jag mycket väl, och det är bl a det som tidigare fått mig att tveka att ta stegen mot det liv jag vill leva. Däremot älskar jag att skapa ordning och vara kreativ, vilket är en jätteresurs för mig. men att underhålla det ordnade och skapade.... Trots allt så brukar nu även dessa vardagsbekymmer funka eftersom jag idag är betydligt mer fokuserad än vid tidigare ansatser till självhushållning. Jag tror att jag helt enkelt ser vägen som en större del av målet idag. Dessutom njuter jag av att kunna fylla upp min tid utan att någonsin ha några bekymmer i stil med "Vad ska jag göra idag för att få tiden att gå?" Men så kommer det perioder då jag bara är SÅ trött och orkeslös när jag kommer hem från jobbet, det är mörkt, kallt och mina jobbekläder och hela jag är fuktig. Tillstöter dessutom något bekymmer som sänker mig, det kan vara frågan om jag ska fortsätta att laga min gamla bil igen och igen eller köpa en något nyare gammal bil.... eller något fysiskt symtom som jag inte begriper.... helt enkelt något som sänker mig. Då blir det för mycket och vardagen blir en kamp, alla måsten görs i sista stund och kaoset tilltar. Diskstället blir fullt, vasken likaså är full av disk. dammet och spindelväven hopar sig liksom det bös som åker snålskjuts med veden in i huset, och jag sitter och slöskrollar förbi en massa gnäll, måltidsfoton och gulliga djur på facebook, eller attacktittar på ett par säsonger av Bron... etc... Men oxveckorna tar slut även denna gång, dagarna blir längre varje dag och snart börjar SVT åter sända Solfilmen en gång i veckan.
Nu har jag gjort en dörr till min källartrapp, själv ganska nöjd måste jag säga.
På baksidan av dörren finns det, som sig bör, ett bakvänt "Z". Men varför göra ett bakvänt Z? Hade det inte varit mera "ordningsamt" och "riktigt" att göra ett rättvänt Z? Men frågar man sig det så har man inte förstått zätats funktion, det är nämligen inte bara en dekorativ detalj, utan det har en viktig funktion.
Något som jag förstått att många inte vet. Ganska ofta om man rör sig bland gårdar och hus så får man se "felvända zätan", de kan mycket väl vara rättvända ur skrivsynpunkt men ändå fel ur funktionssynpunkt. Det beror nämligen på om dörren/grinden är vänster eller högerhängd. Därför denna lilla kurs om fackverk.
På bilden ser du en grind med gångjärnen till vänster. Så här skulle man kunna bygga grinden, men då uppstår det problem. Det finns nämligen inget som bär upp den kraft (tyngd) som markeras med den röda pilen. Därför kommer grinden troligen ganska snart att bli sned och vind.
Därför gör man ett zäta på baksidan för att bära upp tyngden, men det gäller att snedsträvan hamnar rätt och inte som på bilden ovan. På bilden ovan ser du ett felvänt zäta och pilarna visar vad som händer med kraften. Det finns fortfarande inget som bär upp tyngden längst bort från gångjärnet, det enda som möljigen hänt är att det uppkommit en dragkraft på det övre gångjärnet. Hade Eiffeltornet (som är byggt med fackverk) byggts så här hade det rasat för länge sedan.
Gör om, gör rätt!
Bilden ovan visar hur det ska se ut, den nedåtriktade kraften längst ut på grinden tas upp av snedsträvan och förs över till det nedre gångjärnet, och grinden kommer att hålla i många år. I det här fallet blev det dessutom ett rättvänt zäta, men om det ska vara det beror enbart på vilken sida gångjärnen sitter, det viktiga är att snedsträvan tar upp tyngden längst ut.
