När jag på 80-talet hade politisk information i skolorna brukade jag prata om hur orimligt det var att tro på en obegränsad tillväxt i en begränsad värld. När man som jag försöker att Leva ett Liv där jag så långt det är möjligt förösker att själv producera allt jag behöver och vill ha blir det ändå tydligare hur fel världen idag är på det.
Att bygga en "ekonomi" på konsumtion är helt absurt och väldigt destruktivt. Bara sättet som ordet ekonomi används på är Orwellskt nyspråk, ekonomi handlar om hushållning och därifrån och till dagens finnansiella agerande är det väldigt långt.
Jag förundras ofta över fenomenet reklam. När en telefonförsäljare ringer och försöker sälja något till mig brukar jag fråga hen hur de själva gör: "Om det är något du behöver eller vill ha, sätter du dig då och väntar på att någon ska ringa och erbjuda dig det?" (Där brukar samtalet ta slut eftersom de ju inte är intreserade av något inellektuellt utbyte där hjärnan är involverad. Men om det hade fortsatt hade svaret så klart blivit något i stil med) "Nej jag söker så klart upp det jag behöver eller vill ha och införskaffar det om möjligt". Med andra ord: Försäljaren vill alltså att jag ska köpa något som jag vare sig behöver eller vill ha, och varför skulle jag göra det??? Likadant är det ju med all reklam som vi exponeras för, den vill att vi ska köpa något som vi vare sig behöver eller vill ha!
Hur kunde det bli såhär? och vad får det för effekter?
Jag vet inte om jag har korrekta svar på de frågorna, men en massa tankar har jag.
Det mest centrala hos allt liv är kanske näringssök. Vare sig det är en växt som med rötterna söker sig till vatten och näring eller om jag jobbar på ett kontor med ett mera intelektuellt arbete så är åtminstone en del av drivkraften att söka näring för vår överlevnad. Man kan ju hoppas att det inte är den enda drivkraften på kontoret. Men om jag jobbar på ett kontor, om jag jobbar på en fabrik och producerar en massa pryttlar, t o m om jag jobbar inom livsmedelssektorn, så är som regel focus på konsumtion, inte produktion. Vi vill att någon ska konsumera det vi producerar för annars har vi inget jobb - ingen lön - och kan inte införskaffa vår näring. Om jag hade producerat, låt oss säga potatis, för min egen eller mina grannars konsumtion då hade focus varit på att producera, men som det nu är så måste focus vara på att någon, vem som helst var som helst, ska konsumera potatisen. Men det är ju inte alls självklart... Folk kan ju köpa pasta från Italien, ris från Kina eller t o m potatis från Polen i stället.
Men om jag väljer att i stället för att köpa hel och halvfabrikat väljer att koka min riskrynsgröt, baka mitt bröd, panera min fisk etc. väljer jag dessutom att själv producera min mat, så långt det är möjligt. Då händer det en massa grejor:
För det första... jag vet exakt vad jag får i mig. Jag vet att maten inte är besprutad med något bekämpningsmedel, och att middagen inte innehåller en massa mystiska E-nummer.
För det andra... är det otroligt tillfredställande att gå ut i trädgården, skörda det jag odlat, tillaga middagen och sedan äta det.
För det tredje... när jag väljer att själv producera det jag behöver så hinner jag inte konsumera en massa saker som jag egentligen inte behöver. Därmed så slipper jag också en massa fritidsbekymmer. Vad är det för mening att köpa en färdigskuren sallad, djupfryst färdigmat och sedan sitta och fundera på hur man ska få tiden att gå.... och sedan slutligen fördriva tiden med att ytterligare konsumera något som i värsta fall inte är så mycket att ha.
För det fjärde... Jag blir oberoende och mindre sårbar, kommer det ett längre strömavbrott så har jag potatis i källaren och dessutom ett elverk som kan driva frysen och annat "livsviktigt". Jag har en vedspis där jag kan laga maten och skulle bankomaterna och betalkortsservrarna hackas så klarar jag mig säkert flera veckor på det som finns i ladorna.
För det femte.... eller kanske det viktigaste... att ta ansvar! Genom att själv producera det jag konsumerar så tar jag kontroll över mitt ekologiska fotavtryck. Jag kan välja att bespruta mina växter och ge mina djur antibiotika förebyggande (vilket jag naturligtvis inte gör), men då är det min trädgård jag förgiftar och inte en okänd åker på Borneo där det för något år sedan fanns en regnskog med orangutanger. Och det blir min rygg som värker behagligt efter dagens mödor i trädgården och inte någon svältfödd barnarbetare någonstans på andra sidan av moder Jord. Dessutom så slipper min mat att fraktas långa sträckor med koldioxidutsläpp som följd.
