5 år av Lek o Lär

 Idag är det 5 år sedan jag flyttade in här och påbörjade mitt stora självhushållningsprojekt. 5 år av lärande och skapande. En god vän frågade mig hur mycket jag Leker och Njuter av Livet som jag lever nu. Svaret är att jag Leker och Njuter massor. 

Jag har lärt mig massor under min resa, även om jag inte helt saknade erfarenhet av odlande och lanthushåll när jag gav mig in på denna resan, uppvuxen som jag är på ett i stort sett självhushållande småbruk. Men jag har aldrig gått in för odlandet och hushållandet så helt och fullt som nu. 

Många misstag har jag gjort, misstag som har lärt mig massor och som ibland har krävt att jag skapat kreativa lösningar. Och just att skapa kreativa lösningar är för mig den bästa Leken, för att inte tala om hur mycket jag Njuter när jag till slut lyckats skapa lösningen.

Att potatisen drunknade ifjol, eftersom jag råkat odla dem på den blötaste delen av min åker. Att grisarna kom så fort jag satt upp elstängsel. Att sniglarna tog paus ett år bara för att jag skulle prioritera annat än att laga barriären... och sedan kom tillbaka i med förnyade krafter året därpå. Att min kåltunnel blev en fjärilsvoljär ett år. osv Det är bara sådant som händer: "Ena året regnar höet bort och nästa torkar betorna" Så är det bara.

Men den viktigaste lärdomen är ändå att allt tar längre tid och mer arbete än jag tror. Bara en sådan sak som att laga nästan all mat från scratch, det tar längre tid att skölja, borsta, skala och strimla potatis än att tillaga djupfrysta pommes t ex osv.  Det tar tid att förvälla och frysa in grönsaker, det tar tid att sköta om sina plantor på alla vis, det tar tid att hugga ved i st f att laga maten, värma huset och vattnet med elspis, värmepump och varmvattenberedare  etc.

Eftersom min tid är begränsad, som heltidsarbetare,  så klurar jag ut och skapar enkla lösningar som, förhoppningsvis,  sparar tid (när de väl är färdiga), utan att de för den skull drar en massa el.

Tid tar det också att lära sig hur mycket man behöver av, och vilka, grödor jag ska odla. samt när jag ska göra vad. 

Den allra viktigaste lärdomen är att det jag inte hinner idag/i år finns kvar imorgon/nästa år, så det är ingen ko på isen.

Således så tog mina tomater i frysen slut i veckan, det var alltså inte tillräckligt, men på god väg. 

I löklagret finns det lök för minst en månad till och sedan kommer det snart nya.

Till avhärdning av plantor har jag byggt en drivbänk med självbevattning och värmestyrd vädring.

Bevattningen, och gödselvattningen, sköter jag med batteridriven timer och droppslangar.

Grönsakerna förvälls snabbt och smidigt med modifierade IKEAprodukter.

Jag strävar efter att gräva så lite som möjligt i odlingarna, utan i stället jordförbättra, kväva ogräs och tillföra näring med hjälp av marktäckning.

Runt odlingarna är en ny förbättrad snigelbarriär på gång.

På åkern finns det ett förbättrat elstängsel, och där potatisen drunknade har jag dränerat bort vattnet.

I år köper jag veden. Det är mycket bättre ekonomi att lägga den tiden jag skulle använt till veden, på lönearbete samt andra projekt här hemma, och köpa veden för de pengar som jag tjänar.

Och på tal om veden så finns det ytterligare en viktig lärdom. Det ena leder till det andra, och planering krävs så saker görs i rätt ordning. Det hade varit bra om jag hade fått hem veden vid det här laget, men om jag hade fått hem veden så kunde den komma att blockera vägen där jag kan köra rullebör ner till åkern, vilket skulle innebära att jag måste ta hand om veden innan jag kan transportera saker till och från åkern, alltså behöver jag göra färdigt dräneringen innan jag tar hem veden.

vad det gäller matlagningen så blir det för det mesta 2-3 storkok i veckan, det räcker både till veckans mat och oftast till någon förpackning ner i frysen, som jag kan ta fram när jag inte har tid att laga mat.

Allt rullar på på ett tillfredställande sätt, nya roliga projekt kommer hela tiden, och praktiskt taget varje dag lär jag mig något nytt.

Nu önskar jag mig själv och alla andra ett Gott Nytt Odlingsår med massor av Lek och Njutning!

Bänkvädring 2.0

 

Så här tidigt på året kräver varmbänken en viss passning. På morgonen när jag beger mig till jobbet kan det vara flera minusgrader, å andra sidan kan det en solig dag bli långt över 20º i varmbänken, och då behöver bänken vädras. Således är detta något som måste ske utan att jag behöver vara närvarande. Nu finns det "low-tech" automatik för växthusvädring, kolvar fyllda med någon sorts olja som har den egenskapen att den utvidgar sig ganska mycket vid lämpliga temperaturer. I växthusen är kolvarna kopplade till vädringsfönstren, som därför inte går att enkelt öppna manuellt. Så kan jag ju inte ha det i en drivbänk, där locket måste gå enkelt att öppna.

Redan ifjol gjorde jag vädring till min drivbänken med hjälp av ett hjul som som löpte i en U-profil, Det funkade hyfsat men hade en del barnsjukdommar. T ex blev kolven lite svajig  när den var utdragen,hjuket vred sig och missade U-profilen...

... dessutom funkade det illa med kolvarna ute i kanten på ett inte alltför stadigt lock. 

Därför blev det till varmbänken en uppgradering av systemet. 4 kolvar kopplades två och två längre in på locket. Med hjälp av svartmålade fyrkantsprofiler som kolvarna löper i  blir det stadigare. 

Så här ser det ut i närbild. Stadiga kolvar som klarar sitt jobb på ett bra sätt, samtidigt som jag kan öppna locket när jag vill.

Än grävde han här, än grävde han där.... och än grävde han ett dike

 

När man gör saker första gången och med bristande erfarenhet, så stöter man på problem av olika slag. Ifjol påbörjade jag min nyodling med täckodling av potatis i den närmsta hörnan av min åker. Resultatet var magert, de allra flesta potatisen drunknade helt enkelt. (För övrigt så är potatis inte helt oväntat ett dåligt alternativ som första gröda på gammal gräsmark, eftersom jorden är full av knäpparlarver). Vad göra? Valet föll på att göra upphöjda odlingsbäddar. Sagt och gjort, då kom förklaringen till de drunknade potatisen. I den lilla svacka som jag valt som odlingsplats visade det sig vara en botten, ett spadtag ner, bestående av helt ogenomsläpplig blålera. 

Sedan dess har jag funderat på hur jag skulle åtgärda problemet, jag vill ju inte klafsa runt i lera mellan bäddarna. Skulle jag fylla gångarna med grus/jord? eller skulle jag dränera? Jag var inte ens säker på att det fanns någonstans att göra av vattnet inom rimligt avstånd.

Dränering vore ju trots allt det bästa. Jag gick ut med ett laser-vattenpass och försökte kolla förutsättningarna.

ca 10 m bort finns ett avskärmningsdike med god avrinning, om jag kunde leda vattnet dit så skulle problemet vara löst ganska enkelt. Tyvärr visade sig vattenytan där vara ca 10 cm högre än i min svacka, Risken var uppenbar att jag i stället för att lösa problemet skulle förvärra det om jag grävde dit :-| 

Nästa alternativ är ett uppsamlingsdike vid vägen drygt 30 m bort. Och jippi! Där visade sig nivån vara en dm lägre, och dessutom är det hyfsat fall till den lilla uppsamlingsdammen vid buskaget längre bort i bilden. Som synes så satte jag igång med grävandet.

Det var lättare än jag trodde, någon timme senare så närmade mitt dike sig målet, i första skedet gjorde jag diket ett spadtag djupt. Snart kom jag fram och vattnet bröt igenom och forsade iväg mot uppsamlingsdiket....

.... Hit men inte längre! Här fanns det en upphöjning som hindrade vattnets väg. Det var bara att börja om från diket och gräva lite djupare....

Bara ett par spadtag till....

... sedan bröt vattnet igenom och rusade vidare ...

...

Hoppas bara att jag slipper rensa uppsamlingsdiket.

En stund senare har vattnet redan sjunkit undan en del och jag är ganska mör i kroppen... Nu får det rinna undan något dygn innan jag fördjupar diket lite (fast inte särskilt mycket eftersom topografin inte tillåter mera), väger av med lite grus, och lägger ner en dräneringsslang. Sedan tänker jag lägga ny jord i gångarna så de kommer lite högre upp. Och ja, jag fick rensa lite i uppsamlingsdiket.

Den varmaste platsen i trädgården

 

Denna låda är just nu, en småkall och mulen dag i Skåne, den varmaste platsen i min trädgård...

... Det är så klart inte vilken låda som helst, som jag tillverkat bara för att ha någon stans att krypa ner när det blåser småsnålt. Det är faktiskt mitt livs första varmbänk, som egentligen skulle varit färdig för ½-1 månad sedan. Men de nymålade brädorna som den består av täcktes av fastfrusen snö och is som satte stopp för arbetet ett par veckor. Men nu är den i alla fall färdig ...

Vad jag förstått så brukar en varmbänk anläggas över en grop i marken, som man fyller med färsk (företrädesvis) hästgödsel blandad med halm. Men nu har jag dels en trädgård som befinner sig ovanpå  berg och stora stenar, där det således inte går att gräva en grop var som helst. Och framför allt  så finns det inte något bra läge för en dylik bänk där jag vill gräva. Alltså blev det en isolerad låda uppe på min uteplats, dit solen inom kort kommer att leta sig ner under klara dagar.

 

I onsdags hämtade jag ca en kubikmeter hästgödsel, blandad med hö,  hos en av mina grannar. Och nu börjar temperaturen stiga i lådan. Det ska bli spännande att se hur detta första varmbänksförsök lyckas.
Om en månad så lär det här växa sallad och midsommarpotatis mm.