Bara på kul

Gjorde ett trälås till min källardörr, bara på kul, och för att de är så fina.

Så här ser det ut på utsidan.

Fackverk

Nu har jag gjort en dörr till min källartrapp, själv ganska nöjd måste jag säga.

På baksidan av dörren finns det, som sig bör, ett bakvänt "Z". Men varför göra ett bakvänt Z? Hade det inte varit mera "ordningsamt" och "riktigt" att göra ett rättvänt Z? Men frågar man sig det så har man inte förstått zätats funktion, det är nämligen inte bara en dekorativ detalj, utan det har en viktig funktion.

Något som jag förstått att många inte vet. Ganska ofta om man rör sig bland gårdar och hus så får man se "felvända zätan", de kan mycket väl vara rättvända ur skrivsynpunkt men ändå fel ur funktionssynpunkt. Det beror nämligen på om dörren/grinden är vänster eller högerhängd. Därför denna lilla kurs om fackverk.

 På bilden ser du en grind med gångjärnen till vänster. Så här skulle man kunna bygga grinden, men då uppstår det problem. Det finns nämligen inget som bär upp den kraft (tyngd) som markeras med den röda pilen. Därför kommer grinden troligen ganska snart att bli sned och vind.

Därför gör man ett zäta på baksidan för att bära upp tyngden, men det gäller att snedsträvan hamnar rätt och inte som på bilden ovan. På bilden ovan ser du ett felvänt zäta och pilarna visar vad som händer med kraften. Det finns fortfarande inget som bär upp tyngden längst bort från gångjärnet, det enda som möljigen hänt är att det uppkommit en dragkraft på det övre gångjärnet. Hade Eiffeltornet (som är byggt med fackverk) byggts så här hade det rasat för länge sedan.

Gör om, gör rätt!

Bilden ovan visar hur det ska se ut, den nedåtriktade kraften längst ut på grinden tas upp av snedsträvan och förs över till det nedre gångjärnet, och grinden kommer att hålla i många år. I det här fallet blev det dessutom ett rättvänt zäta, men om det ska vara det beror enbart på vilken sida gångjärnen sitter, det viktiga är att snedsträvan tar upp tyngden längst ut.

Lycka till!

Snart är sötebrödsdagarna här

Om 23 dagar infaller fettisdagen. Då ska man frossa bl a i semlor för att klara av den 40-dagars fasta som följer därpå 😖 Med andra ord är det bäst att ladda med lämpliga bullar, så man hinner få i sig kalorier för en dryg månad.

Första försöket att baka bullar i vedspisen. Tror faktiskt att de lämpar sig bättre till skorpor än till semlor, de blev lite väl kompakta och matiga, men prova ska jag så fort jag skaffat hem grädde och mandelmassa.

Misstänker att jag måste krypa till korset och investera i ett paket jäst, min egen jästkultur jäser långsamt och ger väldigt matigt bröd, vilket i och för sig är jättebra när jag ska stå mig på mackor hela arbetsdagen i skogen. Kanske behöver jag även försöka få till högre värme i ugnen så att gräddningen går snabbare, förhoppningsvis med mjukare skorpa som resultat... nåja jag har ju som sagt 23 dagar på mig att öva

Man lär så länge man lever....

.... kanske?

Som Skåning så har jag ingen tradition att vare sig äta eller göra kroppkakor. Jag antar att det syns på bilden?

Men jag tyckte i alla fall att det skulle vara kul att testa, jag har ju en hel del kollegor från Blekinge som pratar lyriskt om kroppkakor, och paltkoma har ju alla hört talas om.

För en tid sedan provade jag att göra pitepalt, med troligtvis bättre resultat (jag vet ju inte hur det ska bli), men jag tyckte allt att de var väldigt kompakta och mäktiga. Fast det stämmer ju bra med utrycket "paltkoma".

Så idag tänkte jag försöka mig på Öländska kroppkakor. ... Jag vet inte? ... Ska de se ut så här? ... Det blev mest som en klimpig soppa/gröt med fläsktärningar och lök. Visserligen god, men jag är som sagt lite skeptisk till vad det egentligen ska heta det jag gjort.

Ni som vet hur de ska se ut... Hjälp mig! Har jag haft för lite vetemjöl? Har jag kokat dem för häftigt? Eller ska det vara så här?

Andra hälften ser betydligt bättre ut. Med dem var jag väldigt noga att inte låta de koka för häftigt (snarare för svagt). Smakat dem har jag dock inte för då blir det definitivt PALTKOMA!

Where the snow gets in

Det är de små utgifterna...

"Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som man blir rik av" Så har jag lärt mig, och ofta är det sant.

Tittar man bara till pengarna så är det inte längre sant i alla delar. Det är t ex sällan lönsamt rent pengamässigt att odla och laga sin egen mat. Ur det perspektivet är det ofta betydligt bättre att jobba så mycket som möjligt och sedan handla t ex vitkål för 1kr/kg vid någon kampanj när den är i sässong. Exemplena är många och oftast så är det faktiskt billigare att köpa livsmedel än att odla dem om man räknar arbetskostnaden. Hur det ligger till med hel- och halvfabrikat vet jag inte riktigt.

Men två saker vet jag och det är att det finns andra värden än pengar, och om något är billigt för mig så är det alltid någon annan som får betala. Det kan vara miljön och framtiden, fattiga människor med dålig arbetsmiljö i andra delar av världen eller kanske t o m barnarbetare. Odlar och lagar jag min egen mat så vet jag vad jag får, jag vet att jag inte har använt bekämpningsmedel eller utarmat jorden med konstgödning och bristande växelbruk.

Ett tillfälle då det gamla påståendet ovan däremot är sant är alla arbeten som involverar att jag köper tjänster.  Jag kan lägga flera arbetsdagar på att själv utföra ett arbete i stället för att köpa tjänsten av någon utomstående, och det går ändå med vinst.

Nu är min ambition inte att bli rik på pengar, men som blivande självhushållande pensionär så kommer det att vara nödvändigt att så långt det är möjligt undvika att köpa tjänster. Självhushållning ger inga inkomster i form av pengar, och min pension kommer inte heller att lämna något utrymme för ett slösaktigt leverne.

Lika bra att lära sig göra saker själv redan nu. Naturligtvis kan jag inte allting, men har man inte tummen alltför nära handflatans mittpunkt så klarar man det mesta med lite sunt förnuft, kunnigare vänners råd och tutorials på nätet.

Egentligen är jag inte någon bilfixare, en gång i min ungdom försökte jag laga mina gamla bilar själv, men brist på erfarenhet, dåliga verktyg och mycket svårtillgängligare kunskap, gjorde att jag ganska snart gav upp och i stället lämnade mina bilar till verkstaden i många år. Men för ett par år sedan bestämde jag mig för att igen börja fixa själv, nu med betydligt bättre förutsättningar och resultat.

På lillejulafton, långt hemifrån, gick det efter ett stopp plötsligt inte att koppla bältet i min bil längre. Med visst obehag så körde jag under julhelgen runt med bältet kopplat på passagerarsidan. Nu är det dags att åtgärda detta (jag har inte behövt privatbilen sedan dess). Efter en koll på nätet av hur jag skulle gå åt det,  tillbringade jag en halvtimme av gårdagen på en bilskrot där jag skruvade loss ett bältesfäste för en kostnad av 100 kr (redan där hade jag sparat mer än en 1000-lapp). Efter ytterligare en knapp timmes jobb idag har jag nu åter en fungerande bil. Visserligen finns det fler saker som behöver åtgärdas på bilen men först ska jag till besiktningen med den för en billig felsökning och arbetsorder.

Nu var det ju fritiden jag använde till bilfixet, men en välbetlad fritid, skulle gissa att jag sparat mellan 2 och 3 tusen på att göra jobbet själv.

Vid de tillfällen då jag faktiskt inte kan lösa saker på egen hand kan man ju alltid hoppas att det finns någon att byta tjänster med.

Varför dessa "stollerier"?

Igår stängde jag av varmvattenberedaren i källaren. Sedan ett par veckor tillbaka har jag inte använt något tappvarmvatten ur kranen. Istället har jag värmt vatten med vedspisen.

Här går folk och drömmer om en diskmaskin, en robbodamsugare och dito gräsklippare för att göra livet enklare, också håller jag på med dessa stollerier och plockar bort den ena bekvämligheten efter den andra. Varför?

I grund och botten handlar det om två saker: Ansvar och Trygghet, i vilken ordning vet jag inte.

Ansvar för klotet vi lever på och dess framtid. Merparten av alla forskare är idag överensom att om vi ska kunna fortsätta att leva på Jorden så måste vi leva på ett mera hållbart sätt och minska människans miljöpåverkan. Till och med merparten av alla världens politiker är överens om detta (att de sedan inte, på riktigt, agerar därefter är en annan sak), Faktiskt har alla världens länder idag skrivit under Parisavtalet som handlar om just detta. Även om det finns rötägg som Trump som har tagit tillbaka USAs underskrift.

Politikerna agerar som sagt inte fullt ut efter Parisavtalets mål. Fortfarande så är det kortsiktiga finansiella hänsyn och rädsla för bristande väljarstöd som väger tyngst i deras val och agerande. Vi kan alltså inte överlåta ansvaret för våra barns och barnbarns framtid på politikerna. Vi måste själva ta ansvar för våra fotavtryck på den här planeten om det ska bli någon verkstad.

Nu är denna blogg inte ämnad att ge någon dåligt samvete, även om jag så länge jag kan minnas har haft ambitionen att leva så resurssnålt och miljömedvetet som möjligt så har jag inte alltid haft samma förutsättningar för detta som idag. Det fanns en tid då jag som heltidsarbetande ensamförälder (drygt varannan vecka) t ex bytte ut vedeldning mot olja och hade diskmaskin och ett kosthåll som i stor utsträckning bestod av halvfabrikat. Det handlar helt enkelt om att göra så gott man kan med de förutsättningar man för tillfället har, var ochen efter sin förmåga. Snarare är bloggen och mina projekt ämnade att inspirera till egna miljömedvetna projekt.

Vad som fick det att tippa över för mig, så att jag äntligen på allvar började ta lättare steg på klotet var behovet av trygghet.

2012 bodde jag i ett hus sedan 5 år tillbaka. Det var dags att skriva om lånen och jag insåg att jag om 50 år skulle äga huset (då skulle jag vara 99 år!) trots att jag amorterade skapligt mycket och hade en boendekostnad på drygt 5000 kr/månaden. Samtidigt insåg jag att min pension enligt prognosen skulle bli drygt 7000 kr efter skatt. En ohållba situation med tanke på att jag även som pensionär skulle behöva mat, i synnerhet som mina odlingsmöjligheter var ytterst begränsade.

En Trygg ålderdom krävde helt enkelt att jag äntligen gjorde allvar av min gamla dröm om att så långt det är möjligt bli självhushållande. Det livet gör mig också trygg på andra sätt än ekonomiskt. Jag blir relativt oberoende av de hot som vårt moderna samhälle innebär.

Den fastigheten som jag äger idag kommer att vara fullt betald något år efter min 65årsdag. Och om t ex de elektroniska betalsystemen lägger av eller om transporterna till livsmedelsaffärerna på något vis uteblir, då har jag egenodlad mat för en lång tid frammåt.

Även om stömmen går i en vecka (vare sig det beror på en storm, att någon hackat elförsörjningen eller av andra skäl) så kommer jag att ha egen solel, och ved att värma mig med. Redan nu har jag ved för uppvärmning och ett elverk med bunkrad bensin till det, men målet är att vara helt självförsörjande på förnyelsebar el utan elverket.

Då är vi tillbaka till "stolleriet" att stänga av varmvattenberedaren. Jag försöker helt enkelt ta reda på hur lite ström jag som minst måste ha för att klara mina behov, för att därefter dimensionera mitt sol- (och eventuellt vind-) elsystem utifrån det. Dessutom eldar jag dagligen i vedspisen för uppvärmning och matlagning under åtminstone drygt halva året. Det kostar inget extra att även värma vatten för disk och personlig hygien på spisen.

Hur det blir till sommaren får jag se, då kommer jag att behöva en annan lösning än vedspisen om jag inte vill att huset ska bli som en bastu. Men den dagen mitt egna elsystem är igång är det troligt att det blir mest energieffektivt och resurssnålast att använda elspisen och varmvattenberedaren på sommaren då det är gott om sol. 

Katten på råttan... råttan på repet...

Jag har ett uthus som behöver lite omvårdnad, en av de mera angelägna åtgärderna är att sätta igen ett hål på gavlen där det regnar och snöar in på det redan dåliga loftgolvet/lagårdstaket innanför. Loftgolvet är som sagt inte tryggt att gå på och än mindre att ställa en stege på det. Så för att göra jobbet enkelt så tänker jag helt enkelt bara spika för det från utsidan...

... Det är bara det! att under hålet står en massa rellativt torr ved som omöjliggör åtkomst med stege även på utsidan. Bara att kapa upp veden alltså...

... Men som sagt så är veden i princip torr och kommer nog att behövas under senvåren. Med andra ord vill jag ogärna lagra den kapade veden under bar himmel... Då kommer jag till nästa problem, Den nybyggda delen av vedskjulet har ännu inte fått något tak! Med andra ord är det där jag behöver börja...

... En nyårshelg senare har taket kommit på plats och etapp 1 för att laga hålet i uthusväggen är avklarad. Eller ja, taket är på plats men eftersom det regnat en hel del under nyårshelgen så var det inte läge att riskera att stänga in fukt i taket, så takpappen får vänta. I stället får det bli pressening tills det kommer en torrperiod till våren. Visst är det väl märkligt, förresten, att det kan vara fullständigt vindstilla men börjar man hantera en pressening (särskillt på egen hand) så börjar det genast blåsa. Hmmm!?! Hur som helst fick jag på pressenningen innan det blev helt mörkt igår. Och jag är redo för nästa etapp.

Man kan ju tycka att det vore bättre att göra saker och ting helt färdigt innan man börjar på nästa projekt för att unvika att det blir såhär. Då hade ju för det första vedskjulet varit färdigt, veden kapad och inlagrad och det hade bara varit att sätta stegen mot väggen och fixa hålet. Och visst är det så, men riktigt så funkar det inte. Det finns så många saker som jag vill och behöver göra att om jag skulle starta ett projekt bara när jag visste att jag kunde avsluta det, skulle praktiskt taget inget bli gjort utom det mesta akuta. Med den modellen skulle jag t ex inte ha toppat häcken (vars toppar utgör merparten av veden vid väggen) eftersom jag först måste bygga vedskjulet. och sedan skulle det vara för sent att kapa häcken detta året. Osv....

I stället blir det lite och lite gjort, lite här och lite där, och det funkar eftersom jag inte låter mig stressas, och för att väldigt få saker är riktigt akuta. Å andra sidan kan jag ofta ägna mig åt just det projekt som jag vill göra för tillfället, och det gör arbetet betydligt trevligare, roligare, och snabbare.