De rotsaker som finns kvar i min källare mår inte så bra nu när det är 13º varmt där. Kanske hade de klarat sig bättre om temperaturen vari nere åtminstone i närheten av 4º. Kanske är det helt enkelt så att det ju egentligen är dags för pärorna och de andra rotsakerna att börja växa nu, och att en kallare källare inte hjälpt så mycket?
Hur som helst skulle jag önskat att källaren vore svalare. Hur löser jag det när väggarna består av metertjocka gråstensmurar? Jag har funderat på att gräva ner ett markrör att ta in luft genom, men det är inte heller en enkel sak eftersom marken runt huset är lika stenbunden som källarväggen.
Någon som har en bra idé som inte innefattar elförbrukning?
Eftersom jag inte har något rinnande varmvatten, och eftersom jag jobbar i dammig miljö just nu, så behöver jag en smidig utedusch till min solvärmda campingdusch. Det ska vara enkelt att duscha helt enkelt.
Sagt och gjort. Jag köpte lite tryckimpregnerat virke till stomme och golv, och tog mig verket an i en lämplig hörna av trädgården.
För att skydda förbipasserande bilister från chocken så gjorde jag en skärm av vanlig ytterpanel som jag målade med roslagsmahogny. lite spännande är det med tjäran som kan ha väldigt olika färg, man vet aldrig hur slutresultatet blir. Så här blev det iaf denna gång.
I hela mitt liv har jag varit på väg mot att bli självhushållare, fast länge utan att vara medveten om det. Var jag har bott så har jag börjat bryta upp mark och odla. Ibland har jag också skördat lite, men oftast så har jag haft fokus på något annat och det har blivit lite si och så med odlandet. Inte så sällan har fokuset varit på någon kvinna i mitt liv.
Så 2012 insåg jag att detta med självhushållning och ett enkelt liv var min stora dröm. I samma veva började jag inse att jag inte var så bra på relationer och att vara sambo (som Saga Noren i Bron skulle ha sagt), så jag gav upp den biten och skaffade mig ett litet, väldigt enkelt torp med stort renoveringsbehov.
Men så hände det igen, jag blev förälskad och släppte min dröm. Jag gav samboskapet en sista chans, mer ambitiöst än någonsin. Men efter några år så kunde jag verkligen skriva under på Saga Norens ord: "Jag är inte bra på att vara sambo"
Jag skaffade detta torpet där jag nu bor, och som hade ett betydligt bättre utgångsläge. Och jag lovade mig själv att jag inte skulle välja bort min dröm igen. Samtidigt som jag var öppen för (men föga hoppfull) att det någon gång skulle dyka upp någon som jag skulle dela något av livet med och vara särbo med, eller möjligtvis installera henne i ett attefallshus på tomten.
Så kom hon som en virvelvind i början av maj och hon får gärna stanna kvar riktigt länge! Utan att ge upp min dröm bejakade jag Kärleken, och sköt lite på en del saker i vårbruket. Men nu är i alla fall alla frön och potäter i jorden,
mycket tack vare god hjälp från Kärleken.
Faktiskt var det nog lite bra att sådden blev lite försenad, så att min lättlera hann att reda sig riktigt och inte blev så packad under arbetets gång.
Men nu när sådden är klar får det gärna komma lite regn, eftersom jag inte hunnit med att prioritera bevattningen. Men jag tänker som Hoppi-indianerna som var kända för att klara sitt uppehälle i ett väldigt torrt klimat. Deras bön om regn var helt enkelt att så sin squash, majs och sina bönor. Sår man så måste det ju komma regn, annars växer det ju inte.
Nu har jag sått... alltså väntar jag på regnet... som måste komma.
