"Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som man blir rik av" Så har jag lärt mig, och ofta är det sant.
Tittar man bara till pengarna så är det inte längre sant i alla delar. Det är t ex sällan lönsamt rent pengamässigt att odla och laga sin egen mat. Ur det perspektivet är det ofta betydligt bättre att jobba så mycket som möjligt och sedan handla t ex vitkål för 1kr/kg vid någon kampanj när den är i sässong. Exemplena är många och oftast så är det faktiskt billigare att köpa livsmedel än att odla dem om man räknar arbetskostnaden. Hur det ligger till med hel- och halvfabrikat vet jag inte riktigt.
Men två saker vet jag och det är att det finns andra värden än pengar, och om något är billigt för mig så är det alltid någon annan som får betala. Det kan vara miljön och framtiden, fattiga människor med dålig arbetsmiljö i andra delar av världen eller kanske t o m barnarbetare. Odlar och lagar jag min egen mat så vet jag vad jag får, jag vet att jag inte har använt bekämpningsmedel eller utarmat jorden med konstgödning och bristande växelbruk.
Ett tillfälle då det gamla påståendet ovan däremot är sant är alla arbeten som involverar att jag köper tjänster. Jag kan lägga flera arbetsdagar på att själv utföra ett arbete i stället för att köpa tjänsten av någon utomstående, och det går ändå med vinst.
Nu är min ambition inte att bli rik på pengar, men som blivande självhushållande pensionär så kommer det att vara nödvändigt att så långt det är möjligt undvika att köpa tjänster. Självhushållning ger inga inkomster i form av pengar, och min pension kommer inte heller att lämna något utrymme för ett slösaktigt leverne.
Lika bra att lära sig göra saker själv redan nu. Naturligtvis kan jag inte allting, men har man inte tummen alltför nära handflatans mittpunkt så klarar man det mesta med lite sunt förnuft, kunnigare vänners råd och tutorials på nätet.
Egentligen är jag inte någon bilfixare, en gång i min ungdom försökte jag laga mina gamla bilar själv, men brist på erfarenhet, dåliga verktyg och mycket svårtillgängligare kunskap, gjorde att jag ganska snart gav upp och i stället lämnade mina bilar till verkstaden i många år. Men för ett par år sedan bestämde jag mig för att igen börja fixa själv, nu med betydligt bättre förutsättningar och resultat.
På lillejulafton, långt hemifrån, gick det efter ett stopp plötsligt inte att koppla bältet i min bil längre. Med visst obehag så körde jag under julhelgen runt med bältet kopplat på passagerarsidan. Nu är det dags att åtgärda detta (jag har inte behövt privatbilen sedan dess). Efter en koll på nätet av hur jag skulle gå åt det, tillbringade jag en halvtimme av gårdagen på en bilskrot där jag skruvade loss ett bältesfäste för en kostnad av 100 kr (redan där hade jag sparat mer än en 1000-lapp). Efter ytterligare en knapp timmes jobb idag har jag nu åter en fungerande bil. Visserligen finns det fler saker som behöver åtgärdas på bilen men först ska jag till besiktningen med den för en billig felsökning och arbetsorder.
Nu var det ju fritiden jag använde till bilfixet, men en välbetlad fritid, skulle gissa att jag sparat mellan 2 och 3 tusen på att göra jobbet själv.
Vid de tillfällen då jag faktiskt inte kan lösa saker på egen hand kan man ju alltid hoppas att det finns någon att byta tjänster med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar