Morgonen gryr till mitt tredje år i Drögsperyd. När jag flyttade in för två år sedan var det vår. idag är det vinter, men fåglarna sjunger lika mycket i skogarna som omger tomten och i slutet av veckan utlovas lite varmare väder.
Första året fanns mitt fokus på att renovera den väggen som syns på bilden, men även 16 m² odling hanns med och en mängd andra projekt påbörjades, och en del slutfördes också. I november fick jag min skorsten godkänd för eldning och så småningom installerades min vedspis. Ett vedskjul byggdes och fylldes med ved, samtidigt som jag värmde huset med en massa bråte från uthuset. Win-win... Städning blev till värme.
Under det gågna året har fokus legat på odling. 100m² köksträdgård grävdes upp och omgärdades av en "snigelsarg" med koppartejp. Frö såddes, potatis sattes, grodde och kom upp. En stor frysbox inhandlades och sommarens semester som jag disponerade som 3-dagarshelger användes till att skörda, förvälla och frysa in. gurkor och pumpa lades in. På hösten snickrades mus- och ljussäkra lådor där rotsakerna lagrades in.
Massor av lärdomar blev det. En del saker ska jag inte odla igen, andra saker ska jag ha mer av. Inga större bygg- och renoveringsprojekt ska påbörjas i skördetiden.
Till sist blev också ombyggnaden av källarnedgången färdig.
Under vintern har jag fått lära mig att använda de grödor jag har i lagren och när nästa skörd kommer vet jag hur pass de olika grödorna räckte. Det har också byggts nästan lika mycket vedskjul till under vintern, ved har fällts kapats och klyvning och inlagring är på gång. En stor del av veden har jag vid släktens stuga 15 mil bort, jag grunnar på hur jag ska få hem den på ett kostnadseffektivt sätt.
Vid årskiftet stängde jag av varmvattenberedaren eftersom jag ändå hela tiden värmer huset, lagar mat och bakar med vedspisen och lika väl kan värma vattnet på spisen samtidigt. Planen är ju dessutom att jag om ca 10 år ska vara självförsörjande med el, då behöver jag veta vilka behov jag har. Elförbrukningen i januari och februari var totalt 156kWh. Att leva utan tappvarmvatten har funkat fint, det enda som varit lite besvärligt är duschen. Min viktigaste insikt från detta projekt är att jag ska införskaffa en akumulatortank och en vattenmantlad kökspanna, för sommaren ska jag ha solfångare med vakumrör att värma vattnet med.
Det är bara att konstatera att ork och pengar räcker inte till att förverkliga alla drömmar i den takt som jag skulle önska, men det får vara som det är. Nya projekt tillkommer också hela tiden. Vad som står på schemat för det kommande året är lika mycket men bättre planerad odling i köksträdgården. Av tomater ska det bli mer, bland det första jag ska göra när tjälen slutgiltigt går ur jorden är att gräva, dränera och anlägga tomatbänk längs hela uthusets södervägg. I det lilla växthuset ska jag i stället odla paprika.
Ännu en utbyggnad av vedskjulet planeras och hängrännor på uthuset, samt eventuellt på boningshusets södervägg, ska fixas. I övrigt är det odlingen som gäller även detta år. Säkert kommer det till åtskilliga projekt på vägen.
Jag vet inte hur andra har det, men för mig är det så att det hela tiden blir högar med olika saker överallt i huset. Förmodligen kommer det alltid att vara så i större eller mindre utsträckning.
Men det finns en bot som åtminstone kan mildra problemet lite, och det är smart förvaring på rätt plats. Jag får aldrig nog med förvaringsutrymmen och jag älskar att bygga hyllor på varje outnyttjad m².
Bredvid elspisen har jag en sådan yta som egentligen är ämnad att vara arbetsyta, men som alltid är belamrad med kryddburkar, rengöringsmedel, plåtburkar till metallåtervinningen, senaste projektets verktyg... etc. etc.
Kryddburkarna och rengöringsmedlen har förvisso haft sin plats där, sedan jag flyttade in, men det var ändå skillnad då, när kryddburkarna bestod av en saltburk en burk svartpeppar och möjligen en burk timjan.... men efter hand som jag boat in mig har ju kryddsträngarna på min matlagningslyra blivit allt fler... och det där med arbetsyta är en sedan länge flydd tid.
Men jag hittade en 9 cm djup yta på väggen ovanför "arbetsytan", sagt och gjort...
Om man väggarna vill fylla
så kan man bygga en kryddhylla.
TaDaa ♫♪♪♪♫♫
Som sagt: Var sak på sin plats så blir det åtminstone lättare att minska högarnas revir.
På 80talet försökte jag en period att alltid köra 10 km/h under hastighetsbegränsningen, för att minska bensinförbrukningen, och därmed utsläppen och miljöpåverkan... men det rann ut i sanden efter ett tag.
För en månad sedan köpte jag en "ny" bil... för mig innebär det en ganska gammal bil eftersom jag är slutkonsument av det mesta, jag köper gärna begagnat och använder det till det tar slut. Det gäller bilar, kläder och det mesta annat. En "ny bil innebar alltså en gammal V70, men för första gången var en begagnad bil i min prisklass så modern så den hade färddator...
Ett himmelrike för mig som älskar att mäta, beräkna och föra statistik. Således gjorde jag ett experiment i helgen. Med oregelbundna intervaller kör jag en sträcka på 15 mil för att bl a besöka min mor. Denna gången nollade jag färddatorn och körde ganska konsekvent på hastighetsgränsen upp till 80 km/h, och 10 under vid högre hastighet. Resultatet blev en bensinförbrukning av 0,71 l/mil.
På hemvägen körde jag som vanligt, dvs jag höll hastighetern upp t o m 70 och sedan mellan angiven hastighet och 10 + vid högre hastigheter. Skillnaden blev 0,08 l/mil. Måhända inte så mycket men det visar i alla fall att vi kan påverka miljön med ganska enkla medel. Det går ju säkert att optimera min körstil ytterligare.
Dessutom blev färden betydligt lugnare och behagligare än vanligt.
Idag inföll vårdagjämningen, det betyder att dag och natt idag är precis lika långa. Det betyder också att våren är på gång (snö och kyla till trots), och att odlingsåret tar sin början. Från och med nu och fram till sommarsolståndet kommer dagarna att bli allt längre.
Jag är innerligt tacksam att jag bor just här i södra Skandianavien där vi har fyra tydliga årstider av ungefär samma längd. Varje årstid har sin tjusning och lagom till man börjar tröttna på den så kommer nästa.
Som "hobbysjälvhushållare" med ett heltidsjobb är det lätt att bli stressad när våren närmar sig. Ute väntar fortfarande den sista veden på att klyvas och komma under tak. Samtidigt så längtar jag efter att komma igång att bereda odlingsbäddarna i köksträdgård och bänkar. Potatisen till midsommar ska komma i jorden i tid. En stor ny odlingsbänk för tomater ska byggas. massor av andra sakert med hus och hem behöver fixas, kanske hinns det med i år...
Men... För mig så står vårdagjämningen också för balans, ljus och mörker är i balans, och lika viktigt är det också att det även råder balans mellan arbete och vila. Jag låter mig inte stressas, för då vet jag att jag bara kommer att må skit och inte kommer heller mer att hinnas med. Viktigast av allt är ändå att må bra, och vad är det för mening att hinna med att lagra in stora mängder av mat i ladorna om man sen ligger där sönderstressad med en hjärtinfarkt.
Nej det som hinns med det hinns med och det kommer en ny dag imorgon för det som jag inte hinner idag. I år får vi odlare dessutom en liten respit. Bilden ovan är inte från i år, den är tagen den andra april ifjor (just nu känns det väl nästan som ett aprilskämt), men i år kommer anläggandet och sådden i salladsbaren (på bilden) att ske minst 2 veckor senare, gissar jag.
Så jag tar det med ro och njuter så gott det går balanserandes mellan iver och vila.
Det kommer en dag imorgon också, en dag som jag också vill kunna njuta av fullt ut.
Jag inhandlade ett "riktigt" våffeljärn på second hand för 40 kr. Idag tänkte jag öva på att använda det. Men det verkar vara en riktigt skön konst att grädda våfflor på vedspis.... om det bara handlat om att lära sig hur länge man ska grädda på var sida så vore det ju snabbt fixat... men när jag väl började komma underfund med tiden... ja då hade ju elden falnat något också stämde det inte i alla fall. Antar att jag behöver träna på¨att bedömma temperatur + tid + mängd smet + möjligen också vedsort....
Nåja jag lyckades ju i alla fall få till ett par skapliga våfflor, mellan alla brända, halvgräddade och fastnade. Men om jag övar en gång i veckan i en månad eller två så ska jag nog få klämm på det... och om jag lyckas då kan jag å andra sidan känna mig riktigt stolt.
För en tid sedan, vid ett besök hos smeden, höll han på att städa ur ett utrymme där det odlats champinjoner. Där stod ett släp fyllt med sådant som skulle köras till tippen. Bland sakerna fanns 25-30 små plastbackar, vilka jag genast lade rabarber på.
Ett av mina livsmoton är ju "Det finns inget skräp, det finns bara grejor som kan användas till något annat"
[-Mulle Meck]. Jag tänkte att de kunde vara bra till mycket.
Första användningen blev till att förgro de potatis som började behöva komma fram i ljuset. Visserligen är vi åter inne i an period av många minusgrader på natten och bistra vintervindar. Våren och potatissättningen kan kännas avlägsen, men bofinken sjunger om att våren är på gång.
Senare under året tänker jag att de kommer att komma väl till pass t ex när jag ska torka lök och lagra in grödor.
Snön har regnat bort... och vad som göms i snö kommer fram i tö....
Det visade sig att några vitlökar börjat sticka upp (titta noga så ser du dem nere till vänster och mitt till höger).
I o f s är det alltid trevligt att se de första skotten spira på våren, men jag undrar om det är riktigt bra att de är så "morgonpigga". Nu nalkas ännu en period av minusgrader. Kan det vara bra det?
Funderar på att lägga fiberduk över dem för att skydda dem, men då driver jag kanske dem också... är det bra?
Någon som har koll får gärna hjälpa mig... klarar vitlöken ner till kanske 6-7º? eller ska jag täcka dem?
När jag lyssnade på P1 (min praktiskt taget enda källa till nyheter) igår hörde jag en kör av oroliga röster prata om Trumps ståltullar. " ska det bli handelskrig nu?"
Jag förundras över hur ensidigt kritiska rösterna är. Är det verkligen så allt igenom dåligt med ett handelskrig?
Kan det kanske rent av vara lite bra? Kanske är ett "handelskrig" just precis vad vi behöver.
Jag stänger av radion och funderar vidare....
Jag upplever att vår handel och vårt ekonomiska system är designade för att flytta resurser från svagare grupper till starkare, och även för att exploatera jordens resurser så effektivt som möjligt, utan hänsyn till något annat än att berika vinnarna i systemet.
Att tro på obegränsad tillväxt i en begränsad värld blir för mig bara ett gigantiskt feltänk, som förutsätter att vi på ett eller annat sätt tär på kapitalet (vårt begränsade jordklot med allt som finns därpå).
Handeln är i grunden en mängd överenskommelser mellan individer, grupper eller nationer. Men som med alla överenskommelser så är det alltid förmånligast för den starkaste parten. Dvs det blir ett redskap för att flytta resurser från den svagare till den starkare.
Jag funderar vidare på vad det är som gör någon stark eller svag. Svaret jag får är självtillit. Om jag inte är beroende av någon annan så kan jag stå stark och själv välja i alla lägen vilka avtal jag vill ingå, medan om jag har någon brist som jag måste få fylld så kan jag tvingas att ingå ofördelaktiga avtal. Självklart är vi på ett plan beroende av allt annat här på jorden, men det beöver inte vara ett beroende med bristande jämbördighet.
På samma sätt i det stora som i det lilla. Det är något som är mycket fel när jag under sässong enbart kan hitta sockerärtor från Zimbabwe eller Tanzania i affären, trotts att de borde kunna odlas på åkern precis utanför samhället. Lika tokigt är det att äpplen från Chile är billigare än äpplen från Kivik trots att de är i sässong.
Alltför ofta genererar importerade produkter mera vinst för handlaren än lokalt producerade. Det finns många olika anledningar till att det är så, det kan ofta handla om billigare arbetskraft med sämre arbetsmiljö eller svagare miljölagstiftning, men det kan finnas andra orsaker också. Resultatet blir, oavsett, att det blir omöjligt att försörja sig på att producera lokalt.
Och vad händer då? Jo vårt land blir beroende av andra och den nationella självtilliten brister. Vi blir en svagare part när vi ska upprätta avtal med andra.
Nej jag tror att vi behöver mer handelskrig. Vi behöver skyddstullar som gör att importerade produkter blir precis lika dyra som våra egna, då kan vi börja att konkurera med kvallitet, arbetsmiljö och miljöhänsyn i stället för enbart med priset i kr och ören. Då kan vi bli självförsörjande och trygga i vårt oberoende och behöver inte ingå ogynnsamma avtal. Dessutom kan vi ställa krav på hur de produkter vi importerar produceras.
Och kanske är det bara bra om en del järn i våra berg finns kvar till kommande generationer.
Så här års är det rellativt lätt att känna igen fåglarna vid fågelbordet, men oftast är det betydligt lättare att artbestämma fåglar från deras läte. Hörs gör de på långt håll, men det är inte lätt att se vad det är för liten svart prick som sitter i trädtoppen.
Idag hörde jag den första sånglärkan, i det Skånska odlingslandskapet brukar den dyka upp i början av mars så fort det blir en solig dag. Visserligen sjunger den inte lika galet outtröttligt som senare men det är i a f en sånglärka! Jag tror att de allra flesta inte kan annat än älska sånglärkan, men kanske betyder den lite extra mycket för mig eftersom det var en av de 3 fågelarterna vars läte jag lärde mig av min far när jag som ca 5åring följde med honom i arbetet på hemets åkrar. De andra två var sädesärlan och tofsvipan.
Trots den senaste tidens isdygn så kommer mycket snart naturen att fyllas av ett kakelorum utan dess like och det är vår. Det går inte att höra fåglarna för alla fåglar man hör. Men knepet är ju som sagt att lära sig deras läten, ju fler fågelläten man känner igen desto fler hör man.
Den upplevelsen vill jag gärna att fler ska få dela. Därför kan jag inte låta bli att tipsa om Naturmorgons Fågelsångsskola med Mats Ottosson.
Ha så trevligt!
När jag byggde om min källarnergång var jag lite orolig för att det skulle yra in snö eller regna in under dörren, det visade sig dock att takets utsprång helt skyddat från det. Dessutom så bor jag väldigt skyddad från vind.
Vad jag däremot inte tänkte på var att nu kan kylan rinna nerför trappan och in genom springorna runt dörren där nere. Just nu kryper temperaturen ner mot 2º inne i källaren, och det oroar mig eftersom jag förutom rotsaker har vattenledningarna där. Jag har inte hundra koll på vad jag hade för temperatur i källaren förra vintern, men jag noterade aldrig att den var så låg. Snarare har jag tyckt att tempen där var väl hög. Om min teori stämmer så beror den lägre temperaturen på den ombyggda källarnergången. Så klart bidrar också att det inte längre finns någon värme varesig i varmvattenledningarna eller i varmvattenberedaren. Det enda som ger lite värme är den energisnåla frysboxen.
Alltså dax att åtgärda glipan under dörren med en lucka. Det blev inte helt tätt men det är i alla fall inte fritt blås längre. Gör det skilldnad så innebär det även att jag numera har en vädringslucka om jag tycker det blir för varmt i källaren.
Om jag nu en dag verkligen har tänkt mig att leva energisnålt med enbart egen el, då kan det kanske vara smart att ta en titt på 10-dygnsprognosen innan jag sår paprika och tomater för förkultivering i februari.
Jag sådde den 22e-23e, ungefär samtidigt som den arktiska kylan anlände.
Att det är 10-12º inne när jag kommer hem efter en lång arbetsdag, det gör mig inte så mycket, det är ju ändå betydligt varmare än ute där jag jobbar, och snart stiger värmen när jag fått fyr i spisen, inte heller stör det mig att det inte är mycket varmare när jag vaknar på morgonen, Jag har superunderställ och morgonrock när jag tassar omkring och morgonpysslar.
Tomater och paprika däremot behöver 14-15º för att gro. En dag med lägre temperaturer hade ju varit ok, men dag efter dag... nej det ville jag inte riskera. Således startade jag värmepumpen i väntan på uppkomst. (sedan de väl kommit upp mår de bara bra av att inte ha det för varmt).
Jag har sgt det förr och jag säger det igen: "Man lär så länge man lever!" Och idag är det inget problem så länge jag har tillgång till obegränsat med ström, men om jag vill bli Off-grid....
Nåja, hur som helst har man idag nästan kunnat se tomaterna sträcka sig upp ur jorden en efter en. Purjon däremot har ju varit uppe några dagar. Den skiter ju dessutom i temperaturen, den gror ner till 4º.
