Så klart inte! Men jag håller på att testa gränserna, för att veta hur jag kan skapa mitt miljösmarta, energieffektiva, men ändå någorlunda bekväma energisystem. Eftersom jag vill veta hur lite el jag kan klara mig på, inför att jag ska producera min egen el off-grid, så försöker jag minimera elförbrukningen, dock innebär det inte alltid den mest energieffektiva lösningen.
I framtiden vill jag ha ett vattenbaserat värmesystem, med en kökspanna och en ackumulatortank i centrum. Till detta kan det adderas några eller alla av dessa: vattensolfångare, luft-vatten-värmepump och elpatron från överskott av sol- och/eller vind-el.
Vintertid är det inget problem att laga mat och värma vatten på en gammal vedspis, eftersom jag ändå huvudsakligen använder den som värmekälla i huset. Men när det är 27º ute och jag behöver sätta fyr i spisen för att få diskvatten och laga mat, då önskar jag mig en annan lösning. Efter 8 middagar (det gäller ju att passa på) tillagade, är temperaturen i köket runt 31º, och det där med att duscha känns överflödigt... skiten rinner ju av mig tillsammans med svetten. =)
Måhända är det så att jag, i framtiden, sommartid kommer att ha ett stort överskott på egen el som mycket väl räcker till att laga mat med betydligt energieffektivare elspis, annars får det nog bli ett utekök.
Grunnar vidare
Fram t o m 1952 firades alltid midsommardagen den 24 juni. Idag är således gamla tiders midsommardag. Vad passar väl bättre då än att så gamla tiders Midsommarråg!
Jag hittade fröerna hos Sambruket i Sösdalabygden, och kunde naturligtvis inte motstå detta. Så idag åkte spenaten bort och odlingsåret 2021 påbörjades med denna sådd. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.
Den verkar i alla fall kunna tävla med Svedjerågen på höjden, enligt "Jordbrukslärans Hufvudgrunder" från 1908.
Med alla mina tusen planer så blir det ibland för mycket. Detta odlingsåret kommer knappast att gå till historien som mitt bästa, men möjligen det lärorikaste. På bilden är det svedjerågen som växt mig över huvudet, (och det är inte fototrixat den är verkligen över 2 m hög!) det är dock inget problem utan snarast fantastiskt. Måhända har jag någon vän som sysslar med halmslöjd.
En del av problemet är förstås att jag insåg att jag om jag skulle bli mer självförsörjande måste börja odla spannmål, eftersom mjöl och gryn utgör en stor del av mitt kosthåll. Således planerade jag att utöka min odlingsyta med ca 40 m² om året tills jag får plats med spannmålet. Min åker består av riktig lerjord, så metoden för uppodlingen som jag finner lämplig är täckodling av potatis första året. sagt och gjort, jag började så smått att täcka den tilltänkta ytan förra sommaren. Dock var den täckta ytan alldeles för liten när tiden att sätta potatis kom, och gräset som jag skulle täcka med hade ännu inte börjat växa.
För att enkelt kunna ta rullebör och gräsklippare ner till åkern måste en stig ner anläggas med hjälp av 3 ton grus, detta tog också sin tid.
Nu har begreppet "midsommarpotatis" fått en ny innebörd för mig. Igår, på midsommardagen, satte jag vinterpotatisen i den täckta ytan, de tidiga potatisen har redan tidigare, om än sent, blivit satta. Det blev ca 60% av den tilltänkta ytan, vilket är helt ok. Det innebär 20% mer potatis än tidigare år, vilket är mer än nog för mina behov. Resterande yta kommer jag täcka utan att odla något där i år. Förhoppningsvis kommer jag även att hinna täcka nästa års 40 m² nyodling innan vintern. Inser att jag behöver vara ett steg före.
Något annat som hände var att jag lät mig inspireras att förkultivera. Jag har försökt förr men aldrig haft kunskapen och fokus nog för att lyckas särskilt väl. Vad jag inte insåg var att de som inspirerade mig var odlare på heltid, resultatet blev att mitt förkultiverande löpte amok. Jag ska så färre saker och senare nästa år. Samtidigt så har jag 6 chiliplantor inne som blommar och ger frukt, 5 paprikaplantor i växthuset, massor med sallad som täcker mitt dagsbehov till jobbematsäcken, samt 31 tomatplantor mot en södervägg.
Just tomatplantorna var ju en gammal plan sedan 3 år tillbaka och i sig skälet till att jag började förkultivera. Jag har nämligen insett att det finns två saker som gör all matlagning möjlig. Med lök och/eller tomat blir nästan allting gott. Således vill jag odla årsbehovet av dessa. Nu har det ju inte blivit någon odlingsbänk sedan tidigare och inga plantor heller, men nu stod jag här med fler tomatplantor än jag behövde så äntligen blev tomatbänken gjord.... Vilket naturligtvis tog tid från övrigt vårbruk.... men nu är den på plats.
Bor man som jag mitt i naturen så innebär det vissa problem. Natten till igår var årets kortaste natt, vilket inte hindrade att det kom drygt 23 mm regn under den korta natten. Och efter regn kommer inte bara solsken... utan även sniglar. Sedan en dryg vecka har jag bekämpat sniglarna med nematoder, plockat ca 30 st morgon eller kväll, lagt dem i en hink för att smittas för att sedan ett dygn senare sprida ut dem runt odlingarna. Måhända funkar det, men oavsett vilket så passar snigeljakt illa med min dygnsrytm, jag går och lägger mig innan sniglarna kommer fram och på min tidiga morgon hinns det dåligt med före avresan till jobbet. Igår morse var det dock jag som löpte amok. Jag plockade drygt 1000!!! sniglar som jag la i min hink, I morse kunde jag plocka "bara" 295 sniglar utan att leta. Gårdagssniglarna spred jag ut längs mina odlingsytors yttre kanter och imorgon åker dagens skörd ut runt odlingarna sen får det vara nog med denna metod. Lärdomen av detta är att jag behöver en fungerande barriär mot den omgivande naturen. Jag vet sedan tidigare att en sarg med koppartejp funkar, problemet är bara att sargen behöver underhållas, bl a med ny tejp minst vartannat år. Något som inte hunnits med denna hektiska vår. En annan sak som inte hunnits med är ogräsrensning, vilket sniglarna älskar! Ett annat alternativ som jag funderar på är myskankor, men dels innebär det ett stort ansvar att ha djur, dels innebär det en dyr stängsling.
En annan nackdel med att bo mitt i naturen är ollonåren. Bakom min fastighet finns en skog med ekar, bokar och avenbok, vilket innebär att det vintern efter varje ollonår fullkomligt exploderar med smågnagare, som gärna äter av mina grödor. denna milda vinter tror jag dessutom att de har förökat sig på vintern också. jag har försökt med fällor, skrämmare och illaluktande medel. men lösningen där får bli "sorkfälla på 4 bokstäver", vilket dock återigen kräver ett stort ansvarstagande.
Detta med ogräset. Att vara sent på det med allt, gör ju inte att saker går snabbare. om man försöker att sätta stöd till sina ärtor sedan de tagit saken i "egna händer" och stöttat sig mot ogräset då blir det lite pyssligt både att rensa ogräset och att sätta upp stödet.
En annan sak som tog upp tid denna våren var bygget av en drivbänk för att kunna avhärda de plantor jag drivit upp på ett vettigt sett. den har dock varit räddningen för de plantor som jag inte hunnit sätta ut.
Summa summarum: Jag ligger fortfarande efter med ogräsrensning, gallring och isådd i mistorna där det jag sått ätits upp av sniglar eller sorkar. Men det kommer att bli mat att skörda (om jag hinner) ändå.
Lärdomarna är: se till att underhålla snigelbarriärer och täckodlingar, bygg färdigt byggprojekt och anläggningar innan säsongen, förkultivera mindre och senare, skaffa katt och inte minst, lönearbeta bara 80% under vårbruket.
