När bladmöglet slår till

Jag har väntat på det, och något blad här och där har jag tagit bort. Men efter 2 arbetsveckor med långa dagar har jag inte hunnit vara  så vaksam som jag önskat.... så igårkväll såg jag att bladmöglet slagit till rejält. Nackdelen med frilandstomater är ju att de lättare drabbas, det gör de praktiskt taget varje år, och då har jag ändå sett till att odla potatisen långt borta de senaste åren. 

Potatisen är ju så klart ändå hårdare drabbade, det heter ju "Potatisbladmögel".

Egentligen var ju planen att ägna dagen åt att ta hand om skörden genom att lag laga mat och frysa in. Men det var bara att sätta igång. Först bort med alla smittade blad. Det blev inte många blad kvar. Wapsipinicon (längst till höger) har klarat sig något bättre men också de hade sina fläckar.

I fjol lät jag tomaterna sitta kvar om de såg friska ut, men det var ingen bra idé, säkert ca hälften fick jag kasta. Jag är inte säker på hur mycket av frukterna som är smittade, men jag tror att jag är ganska snabb på bollen denna gången så nu plockar jag allt som jag kan och hoppas de inte smittats ännu. Först alla de med minsta antydan till färg så klart.

Sedan alla som verkar ha vuxit färdigt men som saknar färg. Det finns faktiskt ett soffbord där under brickorna även om det inte syns, det får jag klara mig utan en tid. Nu är ambitionen att se över tomaterna en gång om dagen för att plocka bort drabbade direkt, det lär inte lyckas men jag hoppas att jag kommer att hinna det de flesta dagarna.

De klasar som hängde under de kvarvarande bladen och som är någorlunda fullmatade får nu hänga på mogning på vinden, kanske inte optimalt men den bästa platsen jag kan komma på. Några av dem är så kallade vintertomater, vill det sig väl och de mognar som de ska, så kan de hålla sig till februari eller längre.

När kvällen kom var det inte mycket kvar vare sig av blad eller tomater, förhoppningsvis så ska en del av de kvarvarande kunna växa till sig lite till utan att smittas. Vi får se hur det går med det.

Nere på potatisskiftet är nästan allt avblastat, enbart en rad med Carolus har klarat sig, det verkar vara en sort att satsa på. Hinner jag imorgon så ska jag börja ta upp potatisen, så kanske de klarar sig från brunröta.

Note to self

 

Jag började denna dagen med att blada av och sänka tomaterna första gången. Jag kan konstatera några saker som jag behöver ändra på. För det första behöver jag minst två fästpunkter till att fästa upp ståltråden som tomaterna hänger i, jag behöver också en kraftigare, mindre töjbar ståltråd. Dessutom ska jag införskaffa hallonkrokar, som det nu är så knyter jag fast sisalgarn uppe i tråden, när det är dags att sänka plantorna så knyter jag upp tråden och gör en ny knut samtidigt som jag förskjuter fästpunkten åt höger. problemet är att balabandet efter att ha utsatts för väder och vind i några månader börjar bli skört och jag misstänker att den inte klarar denna hanteringen särskilt många gånger utan att brista. Med hallonkrokar så blir nötningen mindre och jag kan kanske även i fortsättningen slippa plasttrådar, vilket jag vill undvika av miljöskäl.

Jag kan även konstatera att sorten "Marmande" (nr. 7 till 12 från vänster) är determinate (dvs den växer inte till obegränsad höjd utan blir som högst 1½-2 m), dessutom upptäckte jag för sent att det är en busktomat som alltså inte ska tjuvas. Ska den bo här nästa gång jag odlar den så får den bo längst till höger.

Skörden är ganska sen i år (upplever jag i alla fall) delvis för att många av de första klasarna inte blev något, främst kanske p g a misskötta plantor och bristande vattning (detta p g a tidsbrist under vår och försommar), men det beror kanske också på en kall försommar och därpå följande torka.

Stupicen är dock i full gång med mognaden och har redan levererat ett 40-tal tomater.

Men nu börjas det. Nu börjar också Marmanden att mogna.

Ponderosan är full med stora klasar med gröna kart, de visar inga tendenser till att få färg ännu. Men det är en Vintertomat så det är nog ingen brådska med den, den lär kunna lagras fram till februari eller längre. 

Moneymakern däremot börjar också att mogna, och även den är full av stora klasar, så årets skörd lär nog bli till fylles trots den staplande starten.

Det finns ytterligare en sort, Wapsipinicon, som har mycket kart men som inte visar tecken på mognad ännu. Det är en Gul tomat som är lite luden. Något säger mig att min ngt slumpmässiga blandning (delvis p g a utförsäljning i ett varuhus) av sorter i år kommer att ge en lång ganska jämn skörd, även om Stupicen kunde varit lite tidigare om den fått en bättre start.