Sådär då är vedskjulet uppgraderat med plats för ännu ett beräknat årsbehov ved. Nu är det bara taket som fattas, men det brådskar inte, denna del är som sagt avsedd för den ved som ska eldas nästa vinter. Virket till taket finns i mitt gamla torp, och skall hämtas hem en dag när det faller sig eller när andan faller på.
Men nu kan jag börja lagra in den ved som blir av bråtet som jag hittar här och där på fastigheten. Taket går att lägga även när skjulet är halvfullt med ved.
Varför ska allting vara fyrkantigt? Vedskjulet har fått forma sig efter naturen. En stor markfast sten (berg i dagen?) föranledde en spännande design. I stället för att ta hit en grävare som kunde ta bort stenen, eller någon som kunde spränga den så lät jag golvet i skjulet följa stenen. Tycker att det blev rätt fint.
Tittar man noga så ser man också att skjulet är något snett i förhållande till första delen, detta för att det ska finnas plats att komma dit med ett släp emellan skjulet och nästa stora sten.
Någon kan tycka att det saknas en bakre vägg, men där finns en stor metallgrind med ett grovmaskigt nät (en sådan som de spärrar av t ex byggarbetsplatser med). Måhända sätter jag dit ett kycklingnät om det behövs för att veden inte ska trilla igenom maskorna. Jag vill ha ett luftigt skjul så jag kan lagra in färsk ved direkt och slippa en massa hantering. Ett problem med detta kan bli att det faller in snö på veden, men om det blir så går det ju att sätta en pressening på baksidan sedan veden torkat.
På något vis så tror jag att praktiskt taget allt jag gör handlar om att skapa ordning. Och egentligen är det väl själva definitionen på Livet. En av termodynamikens lagar säger att allt strävar mot kaos, och nog stämmer det (det är bara att titta sig omkring i de hörnor av våra liv som inte fått fokus på sista tiden). Men det finns en enda "sak" som kan motverka detta förfall... och det är själva Livet som tvärt om ordnar och bygger upp.
Visserligen kan det tyckas som även Livet går mott kaos. När jag t ex bygger på vedskjulet och vänder ryggen till trädgårdslandet... då uppstår det lätt kaos där med ogräset som växer.
Fast sanningen är en annan, även om det då inte längre är min ordning som råder där, så finns det en annan "välordnad oreda" som återställer balansen. För Livet är nästan aldrig fyrkantigt med snörräta rader med bara en sorts växt, utan en välordnad blandning av många växter i samspel, den ena drar upp näring ur djupet som en annan mera ytlig växt behöver.
Efter denna filosofiska utvikning så kan man konstatera att jag skapat ett (nästan) "Levande" vedskjul utan räta vinklar och snörräta linjer. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar