Jag är en ganska vanlig liten människa i en stor värld, som ibland känner mig allt mindre i en allt större värld.
Jag har en massa fragmentariska kunskaper om ditt och datt. Nyfikenhet på naturvetenskaperna mm har genom mitt liv gett mig dessa kunskaper, men samtidigt har jag alltid varit för odisciplinerad och bred i mitt kunskapssökande för att lägga alla källor på minnet, som man bör. Men en sak anser jag mig vara ganska bra på, bristande källhänvisningar till trots, och det är logik.
Jag blir så trött när jag hör hur Ursula von der Layen säger att AI är lösningen på klimatkrisen. Hur vore det om vi började med att använda den intelligens som vi förväntas ha först!
Ett av de största problemen är vår överkonsumtion, men samtidigt så råder det praktiskt taget en total konsensus om en "ekonomi" som bygger på konsumtion (ekonomi betyder ungefär "läran om hushållning" det vi kallar ekonomi borde snarare kallas "läran om konsumtion"). Det talas om att vi snart ska komma tillbaka till en "normal" konsumtion och tillväxt efter corona. Man pratar om hur vi ska lösa allt med elbilar, biobränsle, minskad köttkonsumtion etc. Skogen är lösningen på det mesta, den ska generera "fossilfritt" bränsle till alla våra behov, vi ska bygga i trä osv. Vi ska minska köttkonsumtionen och det är ju bra, för då kan vi ju plantera kolsänkande skog på all överbliven betesmark, samtidigt som vi använder energikrävande och jordförstörande konstgödning på den åkermark där vi ska producera vår vegetariska kost. I stället för att resa så mycket så ska vi ha möten på nätet. Svenskt stål ska reduceras fossilfritt med gigantiska mängder energi. Miljard efter miljard delas ut i coronastöd utan en tanke på hållbarhet. Men då har man inte fattat någonting.
Ja skogen är CO2-neutral.... på hundra års sikt, problemet är bara att vi har inte hundra år på oss och när vi använder skogen så frigör vi CO2, som är precis lika klimatstörande som den fossila koldioxiden. Skogsuttaget behöver snarare minskas så att mer kol kan bindas där.
Det är bra om vi minskar vår köttkonsumtion, ja! Men det är inte riktigt så enkelt. Visst måste vi minska den storskaliga djurindustrin som inte är hållbar ur någon aspekt vare sig etiskt eller klimatmässigt. Men samtidigt som korna släpper ut metangas så är faktiskt gräsmarker en väldigt effektiv kolsänka. Jag skulle faktiskt tro att småskalig djurhållning kan vara bra för klimatet, så länge vi utnyttjar de marker som inte kan odlas och som inte är skogbevuxna. Då får vi dessutom fossilfri näring till våra odlingar.
Visserligen är det bättre med minskat resande och fler Zoom-möten, men samtidigt så är stora serverhallar som krävs för detta (och den AI som ska lösa problemet) väldigt energikrävande.
Kanske är det dax att vi låter naturresurser som stål och annat ligga kvar i marken och i stället ser till att återanvända och hushålla med det vi redan tagit upp ur marken.
Självklart är corona en tragedi för många dels genom akut död och dels för alla som förlorat sin försörjning som följd av pandemin, men nog borde vi i stället stödja enbart de näringar som kan ses som hållbara och i stället ge merparten av stödet direkt till de drabbade individerna. Så klart är det sorgligt att förlora sitt livsverk, men är det inte hållbart så har det ingen plats i framtiden.
Kanske är det ändå AI som är lösningen, så att denna AI kan tala om för oss vad vi måste göra.
Redan på 50-talet varnade Georg Borgström för farorna med Västvärldens överkonsumtion, men ingen lyssnade. I stället praktiskt taget tvingades han i landsflykt.
På 80-talet gjorde jag skolpresentationer. Jag brukade utgå från något i stil med detta: "Jorden är en liten boll i vårt solsystem, detta är den resurs vi har till vårt förfogande. Till jorden strålar det hela tiden in massor med energi från solen, det mesta av den energin strålar ut i rymden igen, men en del stannar kvar. Det är denna lilla energi som driver hela livet på vår planet, genom fotosyntesen, genom vädersystemen osv. Det är också denna lilla energi, och bara den, som vi kan utnyttja på olika sätt för att bygga upp vårt liv. Utnyttjar vi mer så går vi ohjälpligt back och tär på jordens resurser."
Det var som sagt 80-tal, och jag var ingen "Greta". Få lyssnade på mig och mina gelikar som försökte propagera för en hållbarare värld. Det var inte politiskt gångbart. Idag är det 2020-tal och folk lyssnar faktiskt på Greta, men de flesta skiter i vad hon säger, för det är inte politiskt gångbart.
Anledningen att det inte är politiskt gångbart är att det ser alltför illa ut, vi har drivit skutan alltför nära stupet vid jordens resursers kant, så det kräver alltför stora uppoffringar från oss alla (särskilt oss i västvärlden), för att vi ska vilja se vad som behövs för att hejda skutan innan den faller över kanten.
Vi har vant oss vid ett ohållbart liv och glömt bort hur verkligheten fungerar. En väldigt stor del av jordens befolkning har inte ens sett någon annan värld än den urbana betongen och asfalten med sina oändliga energiflöden, och tror att det är verkligheten.
"Men vad skulle hända om vi skruva ur proppen och tryckte på stoppen!"?
För det är så här: att jag som sett detta mer eller mindre klart, och haft det mer eller mindre i åtanke sedan 80-talet, skulle ändå ha svårt att upprätthålla mitt förhållandevis enkla och verklighetsnära liv om vi VERKLIGEN gjorde vad som behövs för att uppfylla Parisavtalets 2-gradersmål (och än mindre 1,5-gradersmålet).
Jag odlar själv en stor andel av min mat (och skulle klara mig med mindre insatser utifrån) på ett i stort sett manuellt sätt. Så vi släpper den biten och tittar enbart på min energikonsumtion.
Jag gör av med ca 900-1200 kWh el om året, men en så låg elförbrukning kräver att jag i gengäld förbrukar ca 25 000 kWh ved till uppvärmning och matlagning på en gammal järnspis.
Det finns åtskilliga sätt som jag skulle kunna minska min totala energikonsumtion. Först och främst så skulle jag kunna gå över helt till att värma huset med den befintliga luft-luft-värmepumpen. Jag skulle kunna laga min mat med elspisen och så långt det är möjligt micron. Bara detta skulle minska energiförbrukningen och mitt CO2-utsläpp rejält men i gengäld skulle det göra mig sårbarare, för vad händer om "vi skruvar ur proppen"? Planen är att minska den totala energikonsumtionen och flytta över så mycket energiförbrukning som möjligt till el. Genom att:
1) Skaffa en kökspanna-ackumulatortank-luft/vattenvärmepump-elpatron.
2) Isolera huset bättre
3) Installera solceller i ett off-grid-system.
Men... Allt detta kräver pengar! vilket innebär att jag måste jobba. Detta i sin tur kräver med nuvarande arbete att jag kör bensindriven bil ca ½-1½ timme i vardera riktningen (ibland ensam och ibland samåkande med en kollega). Detta genererar ytterligare CO2-utsläpp, så naturligtvis borde jag se mig om efter ett arbete på mera hållbart avstånd. Till detta kommer ett fåtal resor (oftast med bil) inom landet, samt inköp till hushållet, vilket dock oftast sker på vägen från jobbet.
Jag är inte framme vid mina mål om ett hållbarare liv, och det skulle fortfarande kräva stora uppoffringar av mig om "någon skruvade ur proppen". men jag är på väg och räknar med att komma fram om 6-7 år.
Summa summarum: Personligen tror jag att småskalig hållbar produktion i stället för konsumtion måste vara grunden för den ekonomi som kanske kan hjälpa oss ur krisen.
Orkade du läsa ända hit och tyckte jag hade något vettigt att säga, så dela gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar