Midvinter 2020

Idag börjar vårt vackra klot åter vända oss nordbor närmare solen. Jag är inte så mycket för diverse traditioner och helgfiranden, men solstånden brukar jag hedra. Det är väl så att årstidernas växlingar är viktiga för att vi ska känna oss levande och som en del av något större, inte minst för oss som odlar. Det är ju årstiderna som styr vårt görande och låtande.

Jag brukar se solstånden som ett utmärkt tillfälle att sätta mig ner och kontemplera över var jag befinner mig just nu, var jag kommer ifrån och vart jag är på väg. Så också detta år....

Det gångna året är som vi alla vet ett ovanligt år, med den pandemi som det sedan länge varnats för, men som ingen brytt sig om att försöka parera. För mig personligen så har pandemin inte förändrat så mycket i mitt liv. Som sonen sa: "Du har ju varit i karantän länge". Jag lever mitt liv här i min trädgård, utan särskilt mycket kontakt med andra människor på fritiden. Inte så att jag är en enstöring, men jag är så upptagen med mina projekt så sociala kontakter hinns liksom inte med. Och jobbar gör jag utomhus, i skogen, med ett fåtal kolleger så allt är i stort sett som vanligt, frånsett att gospelkören som jag sjunger i inte kunnat ha så många framträdanden, och sedan november ligger verksamheten nere. Jag har visserligen inte något stort behov av att vara social, men lite mer socialt liv kan jag trots allt önska mig. Kanske är det därför som jag i år är lite mer julig än vanligt och till och med satt upp en LED-slinga i en buxbom som jag klippt som en gran.

 Då midvintersolståndet inföll i fjol så hade jag redan börjat med en av vinterns huvudsysslor, att fälla, kapa och klyva ved. I år var jag tidigt på det och redan den 19e januari var veden staplad och färdig. Dock hoppas jag att detta är något som jag från och mer i år inte kommer att jobba särskilt mycket med. Det är "mycket skrik för lite ull", den ved som jag själv fixar från roten blir betydligt dyrare (om jag räknar arbetstiden) än den ved som jag kan köpa. Visserligen är det ett trevligt jobb, men den tiden kan jag använda till mycket annat. Som synes på bilden så är det en ansenlig mängd ved som går åt, när jag värmer huset med en gammal järnspis samtidigt som jag lagar all mat och värmer allt vatten på den. Rent energimässigt är det en katastrof, även om jag har en mycket låg elförbrukning så hade det varit betydligt energieffektivare att värma huset med luftvärmepump och laga maten på elspisen och i micro. Faktum är att jag sedan i somras faktiskt skaffat en micro där jag värmer så mycket mat som möjligt medan jag satsar på storkok på vedspisen när den ändå inte behövs för att värma huset. Dessutom är min vedeldning en katastrof för klimatet. 

Nu finns det faktiskt en plan. Förhoppningsvis kommer jag detta året att ersätta min järnspis med en kökspanna ansluten till en ackumulatortank, till vilken jag förhoppningsvis även har anslutet en luftvärmepump samt centralvärme. Tanken är att detta ska vara hjärtat i ett helt nytt värmesystem. Om ett år vet jag förmodligen hur långt pengarna räcker.

Vid den här tiden förra året hände något som fick odlingsåret att rivstarta en dryg månad senare, Det som hände var en julklapp, en bok av "Farbror grön", nämligen "Flera fingrar gröna" som fick mig att gå fullständigt bananas med förkultivering. Snart uppgick plantor i varje fönster till nästan lika stor biomassa som jag själv utgör, och jag blev lite slav under alldeles för många plantor alltför tidigt. Frånsett mängden plantor så blev resultatet lyckat och ledde till att jag byggde både en självvatnande och självvädrande drivbänk, samt den sedan länge planerade tomatbänken längs med uthusets södervägg.

Bl a blev det 31 tomatplantor längs söderväggen + ett antal plantor som jag inte lyckades skänka bort utan måste slänga. Men förhoppningsvis har jag i frysen årets behov av krossade tomater. (något som jag drömt om sedan länge).

Nästa år är tanken att det ska bli färre plantor och senare. 

Egentligen hade ju odlingsåret börjat redan i september, det är ju så,  året har ingen början och inget slut, jorden bara snurrar på runt solen oförtröttligt. I september sådde jag ca 7 m² respektive vete och råg, ännu en dröm är ju att bli självförsörjande med spannmål. Det växte bra, rekordet var svedjerågen som växte mig långt över huvudet. Även vetet växte bra och i augusti kunde jag inleda min första spannmålsskörd. 

På våren sådde jag lika mycket nakenhavre, som jag trodde att jag skulle skydda mot fåglarna med fiberduk. När jag ett par veckor senare lyfte på duken visade det sig att det enda jag skyddat var sorkarna som ätit upp praktiskt taget allt havre.

Också nu har nästa odlingsår börjat. Ute i köksträdgården har jag sått 20 m² av vardera vete och svedjeråg. Och till våren blir det ett nytt försök med 10 m² havre och lika mycket korn.

Ska man odla spannmål så måste man tröska och mala. Ute i uthuset står en gammal torpartröska och en kastmaskin som väntar på en smärre renovering och en tvättmaskinsmotor. Och under året kommer en modern kökskvarn att inhandlas. 

Vad sorkarna beträffar så har lösningen kommit in i mitt liv, i form av två kattbröder: Frans-Otto och Dingo. Tyvärr försvann Frans-Otto efter ett par månader, men Dingo är kvar och håller rent från smågnagare.

För att få plats med spannmålen så behöver jag mer odlingsyta, därför har jag börjat att odla upp min lilla åker. Jag täcker med tidningar och lägger gräsklipp över, sedan odlar jag potatis i marktäckningen första året. När hösten kom fanns det inte någon grässvål kvar och väldigt lite rotogräs. Tyvärr fanns det inte heller särskilt mycket potatis, många av dem hade helt enkelt drunknat. Varför syns på bilden ovan. Ett spadtag ner på min åker finns det en tät, ogenomsläpplig blålera, vilket innebär att vid regnigt väder så står vattnet i markytan en tid. Att det sen fanns knäppare och sniglar i de få potatis som blev var ju väntat, och eftersom jag dessutom var sen på det med marktäcket (gräset har ju knappt börjat växa när det var dax att sätta potatisen), kom potatisen sent i jorden vilket resulterade i bladmögel. 

Lösningen på vattenproblemet ser ni också på bilden ovan, på de två nya lotterna har jag lagt upp en hög odlingssäng, där det kommer att bli Bladgrönsaker och baljväxter nästa år. i gångarna mellan lotterna kommer jag att lägga grus och ett tunt lager jord för att slippa kliva i vattnet.

Jag planerar ju att odla upp ytterligare 40 m² nästa år och som ni ser så är redan nästan hälften av ytan täckt redan. För att klara potatisen från drunkningsdöden tänkte jag lägga rader med jord där jag lägger potatisen ovanpå marktäcket, sedan tänkte jag täcka potatisen med mera jord och därefter fortsätta med täckmaterial

Därtill planerar jag att bygga en sarg med koppartejp mot sniglarna. 

Egentligen vill jag ju inte hålla på att gräva en massa, så när bäddarna är färdiga är planen att kompostera all gödsel så att jag bara kan mylla ner komposten lite i ytan. I somras tog jag hit ett bilsläp fullt med stallgödsel som jag blandade med jord och komposterade på friland på gårdsplanen. Det innebar så klart att jag för första året sedan jag flyttade hit besvärats av flugor. Därför vill jag stolt presentera det senaste tillskottet bland mina byggnadsverk: En relativt flug och snigelsäker men ändå välventilerad kompostbehållare av råspont med avtagbar front och 3 fack. Runt om har jag borrat massor av hål som jag täckt med flugnät, och när roslagsmahognyn som jag målat den med har torkat ordentligt kommer det att bli koppartejp också här. Brädorna på framsidan är virke som använts till annat tidigare minst en gång. Och så här ser behållaren ut nu. Hoppas den fungerar.

I den ligger nu ett lass hästgödsel som jag hämtade hos en granne igår, gödseln har jag blandat med jord.

I övrigt så har jag äntligen tagit första steget till att ta hand om mina fruktträd, päronträdet har jag fixat till, och förhoppningsvis kommer turen till äppleträden under senvintern. Under päronträdet blommade under större delen av vår och sommar drygt 340 lökväxter som jag satte där i förfjol. 

Därtill har jag kommit på hur jag vill lösa inomhusmiljön med förvaring mm. Men det får jag berätta mer om när turen kommer dit. 

God Jul och Gott Nytt Odlingsår!

Ps. Så var det det där med sniglar. Om dem tycker jag inte!!! Lyckas inte mina snigelpreventionsplaner i år så får det bli ankor. Ds.