I hela mitt liv har jag varit på väg mot att bli självhushållare, fast länge utan att vara medveten om det. Var jag har bott så har jag börjat bryta upp mark och odla. Ibland har jag också skördat lite, men oftast så har jag haft fokus på något annat och det har blivit lite si och så med odlandet. Inte så sällan har fokuset varit på någon kvinna i mitt liv.
Så 2012 insåg jag att detta med självhushållning och ett enkelt liv var min stora dröm. I samma veva började jag inse att jag inte var så bra på relationer och att vara sambo (som Saga Noren i Bron skulle ha sagt), så jag gav upp den biten och skaffade mig ett litet, väldigt enkelt torp med stort renoveringsbehov.
Men så hände det igen, jag blev förälskad och släppte min dröm. Jag gav samboskapet en sista chans, mer ambitiöst än någonsin. Men efter några år så kunde jag verkligen skriva under på Saga Norens ord: "Jag är inte bra på att vara sambo"
Jag skaffade detta torpet där jag nu bor, och som hade ett betydligt bättre utgångsläge. Och jag lovade mig själv att jag inte skulle välja bort min dröm igen. Samtidigt som jag var öppen för (men föga hoppfull) att det någon gång skulle dyka upp någon som jag skulle dela något av livet med och vara särbo med, eller möjligtvis installera henne i ett attefallshus på tomten.
Så kom hon som en virvelvind i början av maj och hon får gärna stanna kvar riktigt länge! Utan att ge upp min dröm bejakade jag Kärleken, och sköt lite på en del saker i vårbruket. Men nu är i alla fall alla frön och potäter i jorden, mycket tack vare god hjälp från Kärleken.
Faktiskt var det nog lite bra att sådden blev lite försenad, så att min lättlera hann att reda sig riktigt och inte blev så packad under arbetets gång.
Men nu när sådden är klar får det gärna komma lite regn, eftersom jag inte hunnit med att prioritera bevattningen. Men jag tänker som Hoppi-indianerna som var kända för att klara sitt uppehälle i ett väldigt torrt klimat. Deras bön om regn var helt enkelt att så sin squash, majs och sina bönor. Sår man så måste det ju komma regn, annars växer det ju inte.
Nu har jag sått... alltså väntar jag på regnet... som måste komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar