In the early morning rain....

I gryningen igår vaknade jag av att regnet slog mot fönsterblecket, efter 40 dagar "i öknen" utan en droppe vatten. En stund senare satt jag med en kopp kaffe i trädgården och insåg att det var i princip just bara de dropparna som väckt mig som kommit. Men ändå, vilka underbara dofter, vilka ändå lyckligare vårfåglar som kvittrade och vilken frisk luft!

Kvällen innan hade jag sått gräset på min restaurerade gräsmatta (där stubbarana stod för några veckor sedan), just med tanke på regnet som utlovats. Nu blev det bara en liten 3 mm-skur till innan kvällen igår, men i skrivande stund så har det kommit ytterligare minst 16 mm till så det blir nog gräs på gräsmattan. 

Nu är jag egentligen ingen gräsmattemänniska, tänk så mycket mat jag kunde odlat här! Fast två skäl till gräsmattans tillkomst. Dels blir det snyggt och en bra plats för mitt Hjärtegryn att sola på och dessutom så tänkte jag försöka komma igång med täckodling, och för mig som jobbar heltid så förutsätter det en gräsklippare med uppsamlare och en gräsmatta där jag snabbt och  smidigt kan samla mitt täckmaterial.

Det är fler i trädgården än gräsfröna som är lyckliga för regnet och värmen: Den svarta-vinbärsbusken blommar jättefint.

Likaså krusbärsbusken.

Med rötterna på Bjärehalvön, där årets första färskpotatis plockades i veckan som gick (!), så har jag lite svårt att inte försöka att ha egna färskpotatis till midsommar. Jag vet att jag visade bild på dom för en vecka sedan, men jag är bara så lycklig över hur de växer och att jag kanske i år ska få till midsommarpärorna.

Med regnet och värmen så kommer sniglarna som ett brev på posten (Ehh?!) Nåja de de kommer i alla fall fram efter regnet. Alltså passade jag på när regnet en stund var lite lättare, att gå ut och kompletera koppartejpen på snigelsargen. Jag skyller på kråkfåglarna som jag tror var de som i sommras roade sig med att pilla loss bitar av koppartejpen. Men nu är den återställd.

Små gröna blad...

Februari var rekordvarmt, mars var varmt, april har varit varmt, även om det varit en del markfrost. Våren nalkas med stormsteg, björkarna börjar slå ut med små gröna blad.

I köksträdgården finns det, i detta fallet inte så små, gröna blad. Vitlöken växer så det knakar.

Under fiberduken har de första färskpotatisen börjat sticka upp, egentligen var det ett vågspel att sätta dem redan för 3 veckor sedan, men jag vill ju så gärna att de ska bli färdiga till midsommar. De har i a f klarat nattfrosten under fiberduken. Fiberduken får ligga kvar några veckor till. Kanske blir det midsommarpäror i år.

Under en annan fiberduk bredvid sticker sättlöken som sattes samtidigt upp. Nu ska de få sälskap av morötter. Två rader lök varvat med en rad morötter för att förvilla morots och lökflugor, om det funkar vet jag inte säkert. löken brukar bli fin, men någon gör gångar i en del av morötterna.

Samma skifte kompleterades med rödbetor och tillsammans med de palsternackor och skockor som såtts och satts redan innan är nu rotsaksskiftet komplett.

På kålskiftet spirar ruccolan och majrovan, i går fick de sällskap av resten av kålen. och även det skiftet är komplett.

Isalladsbaren spirar rädisorna tillsammans med några ynka salladsskott, igår såddes mer sallad och rädisor. I baljskiftet såddes årets ärtor.

Vinterpotatisen får vänta en tid innan de sätts ut, men nu är det dax att förgro dem i ett fönster.

Annandagen avslutades på lämpligt vis med årets första nässelsoppa och några goda ägg. Vad kan väl vara en bättre påskmiddag!

Stubb-brytning

Så här såg det ut i den södra delen av trädgården när jag flyttade in för 3 år sedan. En ca 6-8 m hög tujahäck tog det mesta av ljuset, vid husknuten stod ytterligare 2 tujor, högre än huset. Och som om det inte skulle vara nog så fanns det dessutom 2 stora prydnadsaplar mellan häcken och huset. På våren var aplarna fulla av fina blommor... men sen kom löven och gav södersidan ständig skymning under sommarhalvåret.

För ett drygt år sedan tog jag ner häcken till en mera lagom höjd, jag kapade aplarna och tujorna vid knuten och lämnade höga stubbar. Under fjoråret fick dessa stubbar tjänstgöra som fästpunkter till tvättlinan, men det var inte detta som var syftet med de höga stubbarna. Planen var en annan...

Genom de höga stubbarna blir det en bra hävstångseffekt och det går ganska lätt att vinscha loss träden med rot och allt. Jag började med vinschen fäst i en riktning. Den första tujan gick lätt att välta över....

Den andra, något större tujan  krävde att jag grävde av en del rötter innan den också gav med sig...

Men snart hade jag vällt över den också...

Den lilla apeln visade sig vara svårast att få loss, den hade mycket rötter som jag måste gräva av....

Men sedan gav också den med sig...

Dax att flytta vinschen i en annan riktning...

Snart är den envisa lilla apeln nästan loss...

Den största tujan gick lätt att dra loss i den nya riktningen...

Sedan kom turen till den lite mindre tujan som jag började med...

Och inom kort så låg den där...

Den största apeln oroade mig efter att jag sett hur mycket rötter den lilla apeln hade, dessutom fanns det bara två fästpunkter med ganska liten vinkel emellan att vinscha den mot. ( det var ju den som var den första fästpunkten)...

Här fick jag ta till en gammal rejäl yxa att hugga av en del rötter med...

Men sedan hade jag vält över också den...

Så var det dax för en tredje fästpunkt och den lilla apeln kom loss till slut...

Den stora apeln krävde en del arbete med spade och yxa...

Men till slut var också den loss. Nu kan jag såga upp veden, sedan får stubbarna ligga en tid så att jorden torkar eller regnar bort så jag kan flytta dem.