Räddningsaktion

Jag har ett stort gammalt päronträd på tomten. Det har inte beskurits på många år innan jag flyttade in, och inte heller jag har kommit till skott på de 4½ år som jag har bott här. Eftersom fruktträd är en av mina specialkompetenser så har det så klart stått på att-göra-listan alla dessa år. I december i fjor var det meningen att det äntligen skulle ske, men på marken under hade redan mina narcisser och tulpaner börjat att komma upp, och de ville jag ju inte trampa ner. Men idag skedde det äntligen.

Som synes på bilden så finns det en mängd stora "kvastar" som sticker rätt upp i himlen...

På stammen finns det ett flertal hål, barken flagnar, och emellanåt växer det ut svampar....

Murgrönan klänger sig upp i trädet. Så varför överhuvudtaget lägga energi på trädet? Varför inte bara såga ner det eller låta det vara tills det självdör?

Det finns flera skäl, dels levererar det sin vacklande hälsa till trots, emellanåt en hel del goda päron. Dessutom så utgör trädet en fantastisk livsmiljö för massor av insekter, fåglar och andra organismer.

Och om jag inte gör något så händer det som hände en vacker sommardag för 2 år sedan, samtidigt som trädet växer mer och mer uppåt kommer grenarna att brytas av en efter en av tyngden och åldern.

En stor anledning att beskära ett träd är för att hålla det ungt och friskt, man byter hela tiden ut äldre ved mot yngre ved och ger trädet, om inte evigt liv, så i alla fall många år extra. Dessutom vill så gott som alla träd växa uppåt, näringen, vattnet och växtkraften strävar efter att på kortast möjliga väg bege sig upp mot himlen. Det är detta sista som är orsaken till "kvastarna" på den första bilden. När man inte beskär ett träd så kommer en "ryggaliggare" (som "Hansson", den man som lärde mig det mesta jag kan om beskärning, kallade dem), dvs ett vegetativt skott på ovansidan av en mer eller mindre liggande gren, ge växtkraften en chans att sticka iväg uppåt. Resultatet blir en "kvast" mitt på en gren och allting utanför på grenen för en tynande tillvaro utan någon näring att tala om. 

Ytterligare ett skäl att beskära är för att hålla fruktträdet luftigt så fukt torkar upp i kronan i stället för att utgöra en gynnsam livsmiljö för diverse svampsjukdomar (som t ex fruktträdskräfta på äpplen).

Till detta kommer att trädet är trevligt och ger skugga till mina blomsterlökar och mig själv.

Drygt 1½ timme senare såg trädet ut så här. Fortfarande finns det tätt med grenar i "parasollet" som skulle behöva gallras och glesas ut, men det får bli nästa etapp om ett år när jag ser hur trädet svarar på beskärningen. Om det finns tillräckligt med liv i trädet kommer det att formligen explodera med massor med nya vattenskott. Ny ved som jag kan välja mellan att låta bli nytt byggmaterial i det föryngrade trädet, eller att skär bort så att det inte blir nya kvastar.

Det är ju ändå en stor del av trädets volym över mark som numera ligger på gräsmattan. De flesta träd och buskar har nämligen precis lika stor volym under mark som över, och den obalans jag har skapat nu kommer trädet att sträva efter att återställa med massor med växt ovan mark. Och förhoppningsvis kan trädet utgöra samma rika biotop i många år till.

Som extra bonus kommer trädet att leverera värme några dagar nästa vinter, och riset kommer att utgöra utfyllnad mellan stenbumlingarna i den del av trädgården där det en dag ska byggas ny mark och kanske sättas nya fruktträd, och då kommer nya fåglar att sjunga i dessa träd....

Nyodlingen

Eftersom jag utökar min odling till att också omfatta spannmål till husbehov så behöver jag fler skiften. På min åker håller jag därför på att bryta upp ny mark genom att årligen täcka 40m² (plus yta för gångar) med tidningspapper och gräsklipp, i detta odlar jag potatis första året. Det gick sådär i år. Dels var jag sent på det och fick därför mycket bladmögelangrepp. Men det var inte det värsta, min åker består av lerjord med mycket dålig genomsläpplighet vilket innebär att det efter varje regn är mättat med vatten. Följden blev att en hel del potatis helt enkelt ruttnade bort i vätan.

Nästa år så kommer jag att odla bladgrönsaker och gurkväxter respektive baljväxter på de två skiften som jag utökat odlingen med i år. Men något måste göras för att inte också dessa ska drunkna i vatten. Det blir upphöjda bäddar. Nu är den första klar som synes på bilden nedan.

Först gick jag med handkultivator och arbetade täckmaterialet in mot mitten. Därefter gödslades ytan som ska hysa bladgrönsakerna och gurkväxterna. Sedan var det dax att gräva. I videon nedan kan du se hur arbetet gick till.

Först grävde jag en fåra i mitten, denna vändes sedan tillbaka jämte underliggande lager, sedan vändes andra sidan in mot mitten och jag hade en rygg med en fåra på vardera sidan. Därefter fortsatte arbetet med grävande ut mot kanterna, medan allt vändes in mot mitten. Så småningom hade jag en  ganska hög, 2 m bred, kulle med en fåra på vardera långsidan. Till slut vände jag upp en fåra på vardera kortsidan upp på kullen. nu får det ligga så över vintern, om det skulle visa sig att det blir en vinter med hyfsat mycket tjäle kommer det att hjälpa till att bryta sönder lerkokorna, och till våren är bädden redo att jämna till och så och plantera i.

Nu ska jag göra på samma sätt med baljväxtskiftet, frånsett gödseln.

Under grävandet träffade jag ibland på botten som bestod av blålera, detta är nog orsaken till den dåliga genomsläppligheten. Nåja bara att kämpa på och successivt höja mullhalten med organiskt material. Kanske kan den upprensning av bäcken dit dräneringen går, som nu pågår, också hjälpa upp situationen något. 

För nästa års nyodling blir det en annan strategi. I stället för att lägga potatisen direkt i täckmaterialet så kommer jag att lägga jord i raderna ovanpå det första lagret marktäckning, lägga potatisen ovanpå jorden, måhända ännu mer jord, och därefter fortsätta att täcka med gräsklipp under växtsäsongen.

Säga vad man vill om årets nyodling, men under grävandet kunde jag konstatera att det fanns stora mängder med daggmask i jorden. Ett gott tecken!