Framförhållning

Jag har en hat-kärlek till rutiner. Jag har en uppfattning att rutiner inskränker min frihet, men samtidigt vet jag av erfarenhet att det är precis tvärt om. Ibland så lyckas jag få till bra rutiner och paradoxen är att det faktiskt gör mig friare. För om jag inte har rutinen att göra det viktigaste först så slutar det ofta med att det viktiga blir måsten i sista stund.

Just nu upplever jag båda sidorna av detta om igen. P g a ryggproblem i höst har jag insett att jag behöver lägga en del tid morgon och kväll på sjukgymnastik-övningar för att kroppen ska fungera som jag vill. Jag försökte men hade svårt att få till det med övningarna på morgonen (då de faktiskt är viktigast), tiden räckte helt enkelt inte till. Lösningen blev att göra matsäcken till jobbet redan kvällen innan, det tar inte lång tid men ändå upplevde jag plötsligt att jag både hann med morgongymnastiken och dessutom fick fri tid över. Tid som jag t o m kunde fördriva med att diska, vilket annars brukar kunna hopa sig tills det blir ett ofritt måste! 

Jag lär mig mer och mer att framförhållning är väldigt viktigt när man odlar. Trots att det vid middagstid i lördags såg ut som på bilden ovan (det är ännu minst en månad kvar innan solen når ner för att värma min plats på jorden), så finns det vårarbeten som redan skulle varit gjorda i den bästa av världar. Vårarbeten som bäst utföres som höstarbeten för att få framförhållning och ge mer tid till vårbruket som lätt blir lite hektiskt.

I lördags var det dessutom ner till -11º och inga grävningar för odling och byggprojekt var möjligt. Vintern är ju till bl a för att renovera och bygga olika byggnationer, sådant som inte är möjligt eller hinns med under odlingssäsongen. Således så finns det en sida av snigelsargen kvar att renovera runt köksträdgården, och ett skifte återstår att gödsla och "höstgräva" och stommen till kåltunneln ska rivas. 

På åkern väntar också potatisskiftet på att grävas om till en odlingsbädd. men inget av detta går att göra när det är så kallt som i helgen. Inte heller är det möjligt att måla roslagsmahogny på de brädor som ska bli snigelsarg eller varmbänk. 

Så helgen gick i stället till lite andra vårförberedelser: Mina fröer inventerades och kompletterades med beställning av nya fröer. Snart är det ju tid för förkultivering.

I jakten på eget utsäde till Lokförare Bergenfelts jätteärt och en annan sockerärt, så blev hela fjolårets skörd av kokärter tröskade, det blev en hyfsad utdelning. 

I skrivande stund håller snön på att regna bort och måhända har jag kommit ifatt med framförhållningen när vårbruket börjar på allvar.