Plötsligt händer det

 När jag flyttade in visste jag inte att jag ägde 3 äppleträd. De stod i kanten av och strax utanför det som en gång varit, och som jag numera åter kan kalla trädgården. 

Bakom en ofantligt hög häck stod bl a 3 prydnadsaplar och kurade, inget ljus kom in genom söderfönsterna och nådde knappt ner till aplarna heller. I brist på ljus så satte de knappt ens blom. Första året jag bodde här så tog jag ner aplarna och tujorna vid husknuten, samt toppade häcken rejält.

Längst bort, övervuxna med kaprifol, murgröna och humle fann jag dem, och såg att det var riktiga äppleträd, så de fick stå kvar.

När häcken sänkts och de fått lite ljus så började de blomma och sätta frukt, oftast har nästan alla äpplena varit fulla med mask, och i fjol tog frosten blommorna. Men i år finns det en hel del riktigt fina äpplen. Jag plockade dem i helgen och insåg återigen att jag borde göra något åt deras hopplösa situation. Det har stått på "att-göra-listan" i ca 5 år, men på våren beskär jag andra människors fruktträd så det har inte hunnits med.

När SMHI lovade heldagsregn idag tog en kollega kontakt och föreslog en ledig dag i st f en dag i skogen och regnet, och jag var inte svårövertalad.

Men hemma med närheten till tak och värme var det ju inga problem att vara ute mellan de värsta skurarna, däremot var det inte läge att ta upp potatis ur lerjorden eller ngt annat i jorden.

Då hände det plötsligt, jag började med att röja gräs och sly under äppleträden, sedan gick jag loss på de växter som klängde på dem och till sist så beskar jag det första frilagda trädet, för första gången på mer än 8 år. De andra två som syns till höger i bakgrunden på översta bilden är fortfarande i stort sett dolda av humle, men nu har jag i a f börjat...

Och ytterligare en bit av trädgården är återerövrad.