I torsdags hände det.... jag kraschade totalt och åkte hem från jobbet med drygt 39º feber.
Det ger lite perspektiv på min tillvaro som allt mer off-grid och oberoende. Det är inte mycket man orkar när febern är uppe på 40º och vänder, men vissa saker "måste" jag ju göra ändå. Sätta fyr i spisen för att värma huset, även om det var varmt nog under mitt täcke där den mesta tiden har tillbringats, och för att värma vatten till en kopp buljong. Ved måste bäras in, Jag hade ju inte planerat detta så vedförådet var inte välfyllt. Fåglarna vid fågelbordet skulle ha sin mat. och mina växande tomatplantor behöver vatten.
Allt går i Slow motion, och kroppen är otroligt svag, t o m att bre messmör på en macka gick tungt, när jag idag äntligen kände att jag ville ha något i mig.
Nu sitter jag ju inte i sjön, jag kan använda elspis, vattenkokare, värmepump och varmvattenberedaren. Men det får mig att tänka på vikten av hållbara lösningar även när hälsan vacklar.
Ute skiner solen och detta är den helg som jag skulle kunnat börja förbereda sådden i köksträdgården (även om jag ändå skulle använt helgen till att fira 60-årig vän), men det kommer fler tillfällen.
Jag tänker också på hur tacksam jag är att jag ännu inte har några djur som behöver daglig tillsyn. Jag försöker bärja mig med deta till den dag då jag blir pensionär. Men nu är det tydligt att den dagen så måste det finnas ett skyddsnät att tillgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar