När jag kom hem efter ett dygn med en maxvind på 11,1 m/s var det uppenbart att mina ärtstöd, gjorda av gammalt rivningsvirke samt gammalt stängselnät, efter 4 år inte höll måttet. Åtminstone inte för Lokförare Bergfälts jätteärt (som verkligen blir jättehög). Väder och vind rår man inte på, men jag kan i alla fall lära av misstaget och göra vad jag kan för att nästa år ha ett stabilare och högre stöd. Jag har redan en idé om hur jag ska utforma det. Ännu en punkt på att-göra-listan inför nästa år.
Rädda vad som räddas kan, nu är stödet fixat så gott det går, och förhoppningsvis blir det ärtor åtminstone till utsäde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar