Pilotprojekt

Ikväll infaller vintersolståndet och det är ett bra tillfälle att summera året som gått.

Snart har jag bott här i 1 år och 9 månader, det första sommarhalvåret låg fokus på en del renoveringar och att boa in mig. Dock kunde jag inte riktigt hålla mig från att odla lite, men det är först i år som odlandet kommit igång på alvar. Det har blivit ett år med många lärdomar.

Jag gick ut hårt och började tidigt förkultivera lite av varje, men våren blev kall med sista nattfrosten den 9e maj, mina plantor som stod i söderfönster utan extra ljus blev långa och rangliga. Förkultivering är inte rikgtigt min grej, men vissa saker kan vara värt besväret. Dit hör tidig sallad, tomater, kål, pumpa, squash och eventuellt gurka och purjo, och då bara 2-3 veckor (6 veckor för salladen och purjon ändå tidigare) innan jag är säker på att kunna plantera ut dem.

Hur som helst kom våren igång till sist och den 21 maj såg köksträdgården ut som på bilden ovan. Fjolårets ca 16m² hade blivit drygt 100m², sallads- och tomatbänkarna hade utökats och ett litet perennland hade kommit till. Runt köksträdgården och bänkarna har jag gjort en sarg med koppartejp som snigelbarriär.

På bilden syns stommen till kåltunneln som jag efter en del strul täckte med fiberduk för att skydda mot kålfjärilar. Tunneln visade sig vara väl låg och ordningen på plantorna kommer att bli smartare nästa år, eftersom jag bara kunde ta mig in (på ett smidigt sätt) från ena gaveln är det smart att ha låga, sena och korta kulturer närmast ingången inte som jag hade bryssel och grönkål att försöka ta mig igenom för att komma vidare in i tunneln. Jag ska dessutom ha en liten lucka mellan plantorna i mitten. In i tunneln måste jag kunna ta mig för även om koppartejpen funkar så fanns det snigelägg i jorden och sniglar måste plockas, ogräs behöver rensas och sen kommer ju skörden som också ska gå smidigt. Sedan är det ju det där med vad som ska prioriteras, kanske skippar jag Pak choi och senap (som jag ännu inte blivit färdig att tröska) till förmån för t ex kålrötter. Brysselkålen är också ett frågetecken eftersom den är så besvärlig att ansa. Jag har fått lära mig att broccoli inte ska odlas från billiga frön (enligt kollega) jag fick bara små ynkliga broccoli. Någon nämde rosenkål som kanske man skulle testa. Mina majrovor blev inget detta året, försöker igen nästa år.

Bland baljväxterna har jag lärt mig att så högväxande ärtor i dubbelrader på dubbelt radavstånd, så att de går att ogräsrensa, snigelplocka och skörda även när de blivit mer än fullvuxna. Jag ska ha färre sockerärtor och mer gröna ärtor, kanske även fler gula ärtor (det får visa sig när jag ser hur långt årets skörd varar). Bondbönor går bort, jag tycker helt enkelt inte om någon sorts bönor utom bryt- och vaxbönor (skärbönor funkar nog också) ens om de skördas och ätes färska.

Potatisen Funkade sådär i år. De växte i lättlera i nybrutet och ogödslat land, det blev en del larvangrepp och kanske inte världens bästa odlingsbädd. Dessutom behöver jag organisera bevattningen bättre, potatisen fick onödigt mycket vatten eftersom de fick spill från bevattnad nysådd, kanske blev därmed bladmögelangreppen onödigt omfattande. Trots den sena våren så satte jag en rad tidiga potatis under fiberduk den 23 april (två månader innan midsommar) men det blev inte mycket till midsommar ändå, försöker tidigare nästa år och kanske två rader. För övrigt så ska jag utöka radavståndet nästa år det blev svårt för att inte säga omöjligt att kupa och rensa ogräs när blasten bredde ut sig.

Också rotsakerna växte på samma nybrutna, ogödslade lättlera, med ändå sämre resultat. Måhända berodde det även på att den intilliggande tujahäcken konkurerade och eventuellt "bekämpade" konkurenter, dessutom innebara mitt arbete med snigelsargen att marken kanske var väl packad längs ena kanten. Här var ocks å radavståndet ett problem, i fortsättningen ska jag inte odla något tätare än 30 cm så jag enkelt kommer åt att hacka ogräs när tiden blir knapp. Jag satte på chans lite vitlöksklyftor i början av maj (aldeles för sent så klart) det blev inte heller mycket att hurra för. I höst har jag bättrat mig och satt vitlöken i början av november, det lär gå bättre. För övrigt finns det en hel del angrepp av morotsfluga i skörden.

Bladgrönsakerna funkade bra överlag, både pumpa, squash och dill blev mer än nog. Vad dillen beträffar blir det nog bara en rad nästa år. Gurkan funkade sådär (jag hade behövt mer) och likaså purjon som inte lyckades så bra med förkultiveringen. Här sådde jag också en rad solrosor (med utsäde från vinterns fågelfrön) varav ingen kom upp. Isberg är nog inget jag kommer att satsa på framöver, de blev ynkliga och roman- och plocksallad är mycket tacksammare. Spenaten skippar jag också, men mangold däremot är alltid tacksam.

I salladsbaren försökte jag så i omgångar för andra året, det går bra med de första omgångarna  men sen är näringen slut eftersom nysådd sallad behöver vattnas så mycket. Nästa år sår jag hela bänken på en gång och sedan får odlingen i trädgårdslandet ta över när den salladen är slut.

I växthuset funkade tomaterna utmärkt, dock behöver jag även där se över vattningen för också här blev det bladmögel mot slutet av säsongen. Jag köpte också en automatisk fönsteröppnare som funkade bra. I en nyanlaggd bänk bredvid funkade de höga tomaterna nästan lika bra som i växthuset, de små busktomaterna funkade däremot inget vidare. Om jag hinner så ska jag göra mer utomhusbänkar för tomater längs med uthusväggen till nästa vår, för skörden lär inte räcka till till alla de rätter som behöver tomatkross under året, eventuellt blir det i så fall lite paprika i växthuset.

I det nya perennlandet växte salvia, timjan och gräslök så det knakade, i frysen finns säkert årsbehovet av dessa. De växte faktiskt så bra att de behöver delas och varannan flyttas till våren. Oreganon och pepparroten kom igång så småningom, medan den anis och fänkål som jag sådde på chans från frön i köpta kryddpåsar inte kom upp. Den flyttade Svart-vinbärsbusken för en tynande tillvaro, trots omfattande beskärning, hoppas att det blir bättre nästa år. Hoppas gör jag också på den krusbärsbuske som jag fick framåt hösten.

Den stora frys jag köpte i våras är nu så gott som full med mat. Det finns några burkar av både smörgåsgurka, syltad pumpa och rödbetor, och i rotsakslagret finns ett antal lådor (visserligen oftast inte särskillt fulla) med rotsaker av olika slag. Sumeringen av mängden som behövs av olika grödor får vänta till våren då jag kanske vet bättre, sedan får jag justera odlingen utifrån det.

I övrigt har jag lärt mig att jag inte ska planera några renoveringsarbeten eller liknande större projekt under skördesässong. Tiden räcker inte till mer än att skörda och ta hand om grönsakerna. I år kommer jag också att gödsla med tång till potatis och bladgrönsaker (kålen kommer efter baljväxterna och jag hoppas att det räcker med den näring de samlat). Jag har också insett att turordningen i min växtföljd inte är den bästa, men det kommer att ta några år att rätta till eftersom framför allt potatis och kål inte bör odlas för ofta på samma yta.

Det har varit ett givande och lärorikt odlingsår på alla sätt och vis och jag är nöjd.