Söndag morgon och jag vaknar tidigt som oftast. Ute regnar det och mörkret varar ett par timmar till. Inne är det skapligt varmt och degen som jäst under natten kan vänta ytterligare någon timme innan den bakas ut. Inte ens frukosten brådskar. Då brådskar det inte heller att sätta fyr i spisen.
De senaste ca 2½ månaderna har jag eldat mer i vedspisen eftersom den är min huvudsakliga värmekälla, faktiskt den enda så länge den räcker till. På vedspisen lagar jag också lejonparten av min mat (apropå det: notera spisens fina lejontassar på bilden). Under 2½ månader hinner det samlas en del aska och sot i spisens alla skrymslen och vrår, under ringarna, på och under ugnen och bredvid asktråget i askluckan. Faktiskt fick jag ihop ca 5 liter i min askhink.
En gammal enkel järnspis är inte värdens mest effektiva värmekälla (om än väldigt trevlig), väldigt mycke värme försvinner rakt ut genom skorstenen, det huvudsakliga värmemagasinet utgörs av den värme som skorstenen lagrar samt den täljstensplatta och de tegelstenar som jag fyller ugnen med när jag inte använder den för matlagning. Men den strålningsvärme som kommer från spisen då jag eldar är inte heller att förakta, det märker jag inte minst när jag försöker göra vaniljsås från grunden eller något annat som kräver längre tids passning, då håller benen på att fatta eld och maten tenderar att berikas av svetten som droppar från pannan.
Alltså är det viktigt för energihushållningen att rensa ur spisen med jämna mellanrum, för askan isolerar. Dessutom fungerar inte minst ugnen mycket bättre utan denna isolering, något som förenklar matlagningen och även det sparar ved.
Ett annat energisparknep är så klart att förvara så mycket ved som möjligt innomhus, nära spisen, så att veden är riktigt varm och torr när man använder den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar